Litet efterspel till panelen i Bryssel

Sent i lördags eftermiddag (den 9 december) ökade plötsligt trafiken hit till bloggen kraftigt. Den kom mestadels från USA, och landade till större delen på min bloggpost The AI meeting in Brussels last week från förrförra månaden, så till den grad att bloggposten inom loppet av 24 timmar klättrade från typ ingenstans till tredje plats på all-time-high-listan över denna bloggs mest lästa inlägg (slagen endast av de gamla bloggposterna Quickologisk sannolikhetskalkyl och Om statistisk signifikans, epigenetik och de norrbottniska farmödrarna). Givetvis blev jag nyfiken på vad som kunde ha orsakat denna trafikökning, och fann snabbt en Facebookupdatering av den framstående AI-forskaren Yann LeCun vid New York University. LeCun länkar till min Bryssel-bloggpost, och har ett imponerande antal Facebook-följare, vilket förklarar trafikökningen.

Precis som sin AI-forskarkollega Peter Bentley och kognitionsforskaren Steven Pinker - vilka båda deltog i Bryssel-panelen - anser LeCun att alla farhågor om en eventuell framtida AI-apokalyps är obefogade. Hans imponerande meriter som AI-forskare väcker såklart förhoppningar (hos den som läser hans Facebookuppdatering) om att han skall presentera väsentligt bättre argument för denna ståndpunkt än dem som Pinker och Bentley levererade i Bryssel - förhoppningar som dock genast kommer på skam. LeCuns retoriska huvudnummer är följande bisarra jämförelse:

[F]ear mongering now about possible Terminator scenarios is a bit like saying in the mid 19th century that the automobile will destroy humanity because, although we might someday figure out how to build internal combustion engines, we have no idea how to build brakes and safety belts, and we should be very, very worried.

Vad som gör jämförelsen bisarr är att (åtminstone 1900-talets och dagens) bilar totalt saknar de självreproducerande och rekursivt självförbättrande egenskaper som en tillräckligt intelligent framtida AI enligt många bedömare kan väntas få, vilka är grunden för de potentiellt katstrofala intelligensexplosionsscenarier som diskuteras av bland andra Yudkowsky, Bostrom och Tegmark (liksom i min egen bok Here Be Dragons). Till skillnad mot i AI-scenarierna finns inget rimligt bilscenario där vår oförmåga att bygga fungerande bromsar skulle ta kål på mänskligheten (allt som skulle hända om det inte gick att få till en fungerande bromsteknologi vore att ingen skulle vilja köra bil och att biltillverkningen upphörde). Vad som krävs för att LeCuns jämförelse skall få minsta relevans är att han påvisar att fenomenet med en rekursivt självförbättrande AI inte kan bli verklighet, men han redovisar inte tillstymmelse till sådant argument.

LeCuns Facebookuppdatering bjuder också på en direkt självmotsägelse: han hävdar dels att "we have no idea of the basic principles of a purported human-level AI", dels att...

[t]he emergence of human-level AI will not be a singular event (as in many Hollywood scenarios). It will be progressive over many many years. I'd love to believe that there is a single principle and recipe for human-level AI (it would make my research program a lot easier). But the reality is always more complicated. Even if there is a small number of simple principles, it will take decades of work to actually reduce it to practice.

Här frågar sig naturligtvis den vakne läsaren: om nu LeCun har rätt i sitt första påstående, hur i hela glödheta h-e kan han då ha den kunskap han gör anspråk på i det andra? Det kan naturligtvis hända att han har rätt i att utvecklingen kommer att gå långsamt, men hans dogmatiska tvärsäkerhet är (i avsaknad av solida argument för att backa upp ståndpunkten) direkt omdömeslös.

Vad som gör LeCuns Facebookuppdatering den 9 december ännu mer beklämmande är att dess text är kopierad från en kommentar han skrev i en annan Facebooktråd redan den 30 oktober. Uppenbarligen tyckte han, trots att han haft mer än en månad på sig att begrunda saken, att hans slagfärdigheter var av tillräckligt värde för att förtjäna ytterligare spridning.