måndag 26 februari 2018

Standardfraser

Manualer för hur man från en begränsad uppsättning ord kan kombinera ihop ett stort antal standardfraser, som i nedanstående bild, har jag stött på förut. Alla sådana som jag sett tidigare har haft satirisk avsikt, med budskap i stil med "se här hur andefattiga ledartexter/schlagersånger/bokrecensioner/bröllopstal/whatever är", men i det här fallet verkar avsikten vara gravallvarlig, och någon tillstymmelse till glimt i ögat har jag inte lyckats urskilja i Karolinska institutets Frasbank med metatext (som nära och troget följer en engelskspråkig motsvarighet). Avsikten är att bistå med standardiserade fraser till vetenskapliga rapporter på svenska. Dessa är uppdelade i avdelningar och underavdelningar, och i avdelning "Att vara kritisk", underavdelning "Erbjuda konstruktiva förslag", finner vi följande schema.

Anklaga mig gärna för att vara en bakåtsträvande akademikersnobb, men jag när en romantisk dröm om att forskningsverksamheten vid våra universitet skall inbegripa ett intellektuellt tankearbete, och att detta skall återspeglas i vetenskapliga texter. Jag vill helst att en vetenskaplig rapport mer skall likna en essä än en förtryckt deklarationsblankett eller ett Excel-blad, och jag undviker därför att ge mina studenter alltför detaljerade instruktioner om rapporters exakta utformning. Onödigt detaljerade ramar är kreativitetsdödande och leder till svårt stereotypa texter. Ni kan nog rutinen: Introduktion, Bakgrund, Metoder, Analys, Resultat, Slutsatser, och såklart det noggranna utraderandet av varje tecken på att författaren är en människa med egen personlighet. Att den vetenskapliga rapporten skulle bjuda på något som ens tillnärmelsevis liknar litterära kvaliteter är inte att tänka på.

Givetvis är jag medveten om att jag kämpar i motvind. Många forskare (inte minst inom de naturvetenskapliga och medicinska ämnessfärerna) finner den stereotypa formen praktisk, dels för att snabbt kunna hitta relevant information i vetenskapliga artiklar utan att behöva bemöda sig om att läsa dem från början till slut, men också för att underlätta massproduktion i den egna forskargruppen. Bland annat av det skälet brukar detaljerade skrivmanualer välkomnas, och det finns gott om sådana, men KI:s frasbank är bland det värsta jag sett i den vägen.

Jag kan föreställa mig ett försvar för frasbanken längs linjen att den vetenskapliga skriv- och publiceringstraditionen ju är som den är, och att det är bra att hjälpa studenter och unga forskare att anpassa sig till denna. Mitt svar på det är att när den rådande traditionen är själsdödande stereotyp så bör den bekämpas, inte understödjas.

5 kommentarer:

  1. Jag är med dig, Olle. /MichaelP

    SvaraRadera
  2. Läs även artikeln "Tunga tankar kräver ett levande språk" i dagens DN.
    https://www.dn.se/arkiv/kultur/tunga-tankar-kraver-ett-levande-sprak/

    Möjligen finns artikeln bakom en betalvägg. Beklagligt i så fall.

    SvaraRadera
  3. Jag kan tänka mig att frasbanken skulle kunna vara till hjälp när studenter eller doktorander skriver sin första uppsats. När de kommit över den inledande tröskeln kan de sedan avvika och skriva friare och mer kreativt.

    För att göra en långsökt liknelse kanske man kan jämföra med schack där nybörjare får lära sig ett antal handfasta tumregler, t.ex. att rockera tidigt och inte flytta en pjäs två gånger i öppningen, som mer erfarna spelare bara följer när det passar (se exempelvis Carlsen vs Grischuk, London Chess Classic, 13 Dec 2015).

    SvaraRadera
  4. Kämpa på Häggström! Det intellektuella haveriet och förslappningen breder ut sig allt mer. I dessa Google-tider ska tydligen allt gå snabbt och vara enkelt. När det finns "kurslitteratur" med titlar som "Chemistry made incredibly easy" och liknande undrar man vartåt vi är på väg. Universitetsstudier och forskning ska inte förpackas i något förtryckt Bingolottoformat ("Loket" får ursäkta).

    SvaraRadera
  5. Att gå in och läsa i KI:s frasbank ger en nästan surrealistisk känsla, man tror knappt det är sant att sådant existerar.

    SvaraRadera