söndag 30 juli 2023

Poddsommar

Sommaren har tack och lov varit lugnare än våren vad gäller min medianärvaro, men helt tyst har det inte varit, och jag har medverkat med diskussioner om de brännande AI-frågorna i ett par poddar jag här vill nämna.
  • Det snackas mycket om så kallade influencers, men vad ni kanske inte visste är att jag är en sådan. Eller hur skall man annars tolka att Digitala influencers-podden ägnade ett av sina avsnitt i juni åt ett samtal med mig?
  • Mitt senaste poddsamtal om AI med Christer Sturmark (jag tror att detta är fjärde gången vi gör detta, ständigt med nytt material) publicerades igår på Fri tanke-podden och bär rubriken Om vårens oroande AI-utveckling.
För den som vill följa AI-utvecklingen och AI-debatten finns en rikedom av annat att ta del av i den engelskspråkiga poddvärlden. Mina båda framträdanden ovan fungerar nog hyggligt för den i AI-frågor oinvigde, så i följande uppräkning koncentrerar jag mig främst på diskussioner som går mer på djupet för den som är något mer insatt på området.
  • Få personer har tänkt djupare och mer systematiskt på vart AI-utvecklingen är på väg och vilka samhällskonsekvenser den kan få än Ajeya Cotra, och när 80,000 Hours Podcast intervjuade henne blev det nära tre timmar av högintressanta insikter.
  • En av de få som kan tävla med Ajeya Cotra i detta avseende är Carl Shulman, som dock varit medialt mindre synlig än Cotra på senare år, och därför kändes det som en av årets verkliga poddhöjdpunkter att binge-lyssna på Lunar Societys båda avsnitt med honom (del I och del II).
  • Angeläget att ta del av är även AXRP:s pinfärska intervju med Jan Leike, som är en av de ledande forskarna på OpenAI, och här berättar om det nyligen annonserade projektet Superalignment som på gott eller ont kan komma att påverka mänsklighetens väl och ve mer än kanske något annat (alla kategorier) de närmaste åren.
  • Ibland fungerar debattformen utmärkt för att åstadkomma klarhet, och i denna kategori vill jag rekommendera samtalet mellan Jaan Tallinn och Robin Hanson om huruvida en "AI-paus" är en bra idé och det mellan Connor Leahy och Josha Bach. Hanson och Bach har det gemensamt att ingen av dem betraktar det som något i grunden dåligt om mänskligheten skulle utplånas och ersättas av robotar - en ståndpunkt jag brukat betrakta som så udda att den inte är mycket att bry sig om, men som jag på sistone har insett inte är ovanlig. Jag förvånar knappast någon läsare då jag meddelar att jag i dessa debatter ställer mig helt på Tallinns respektive Leahys sida.
  • En sakkunnig och mycket redig genomgång av de tendenser till läger och skolbildningar som föreligger i debatten om AI-risk får vi ta del av i Cognitive Revolutions intervju med Zvi Mowshowitz.
  • Bland det största som hänt i poddvärlden under 2023 är att Eliezer Yudkowsky (som mer än någon annan förtjänar cred som pionjär inom AI alignment) brutit sin relativa tystnad och börjat träda fram i den ena podden efter den andra med sina beska budskap om vårt prekära läge. Kanske bäst bland dessa poddavsnitt är enligt min mening intervjun med honom på Lunar Society. Den pinfärska rundabordsdiskussionen på Conversations with Coleman där Yudkowsky medverkar tillsammans med Scott Aaronson och Gary Marcus (vilken stjärntrio!) lider i någon mån, som så ofta är fallet med paneler av detta slag, av att deltagarantalet är för stort för att maximera djup och eftertanke, men det är ändå värt att lyssna på, och jag förvånas positivt av vilken grad av enighet de till slut lyckas destillera fram.
Jämte dessa angelägna bidrag till AI-diskussionen har jag även hört ett och annat om andra ämnen, varav följande särskilt förtjänar att lyftas fram.
  • Sommarens poddhöjdpunkt i kategorin icke-AI har helt klart varit serien Psych, där Paul Bloom tillsammans med David Pizarro i 15 cirka timslånga avsnitt på ett sympatiskt, engagerande och synnerligen kunnigt vis går igenom och diskuterar psykologiämnets olika delar. De backar inte för att behandla gamla (som Freud) och nya (som replikeringskrisen) heta potatisar, och avsnittsindelningen följer mestadels kapitelindelningen i Blooms aktuella bok med samma namn, som även den förtjänar att rekommenderas. Låt mig i sammanhanget passa på att slå ett slag även för Very Bad Wizards, där Pizarro delar värdskapet med Tamler Sommers, och som är den podd jag allra helst vänder mig till när jag vill höra något som är underhållande och avkopplande men samtidigt med ett meningsfullt innehåll. Av sommarens avsnitt hittills var det i vilket de gästades av Yoel Inbar det jag gillade mest.
  • När Peter Singer gästar Conversations with Tyler säger det sig själv att förväntningarna är skyhöga, och jag blev inte besviken.
  • Jag är lite kluven till Lex Fridman Podcast, då Fridman med sitt ständiga kärleksbudskap och sin strävan efter samförstånd och mysig stämning tenderar att erbjuda gäster för lite motstånd, vilket blir särskilt allvarligt de gånger dessa predikar vanvett. Men med Yuval Noah Harari funkar han perfekt!
  • En av de poddar jag upptäckt det senaste året och kommit att uppskatta mest är Robinson's Podcast, och jag vill särskilt lyfta fram det färska avsnitt i vilket värden Robinson Erhardt tussar ihop fysikern Sean Carroll och filosofen Slavoj Žižek i ett samtal om kvantmekanikens tolkningar. Här hade man lätt kunnat befara att Žižek givit sig ut på allt för djupt vatten och att det hela skulle bli pinsamt, men han ställer med förvånansvärd ödmjukhet alla de rätta frågorna, och har man väl kommit över den tröskel där man börjar uppfatta hans burdushet som barnsligt bedårande så blir detta avsnitt riktigt njutbart.
  • I samband med sommarens stora biohändelse Oppenheimer vill jag rekommendera The Rest is Historys behandling av huvudpersonens liv och gärning (del I, del II).

6 kommentarer:

  1. Ateister som tvingas hoppas på en god super-AI är närmast parodier på sig själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då kan du fortsättningsvis läsa denna blogg som en parodi. Hoppas du finner nöje i det!

      Radera
    2. Alla ateister är övertygade om att det finns liv på många andra ställen i universum och i vår galax, ändå verkar de inte kunna tro på att det finns någon super-intelligens där ute i skyn. Kan du förklara detta för mig? Är vi människor verkligen först i hela universum med att framverka artificiell intelligens? Tar inte en super-AI sig väldigt snabbt ut i världsrymden? Är den för dum för att inte strax fastna i "det stora filtret"? Är ateism bara en fråga om vilka etiketter man vill och inte vill sätta på kosmisk intelligens?

      Radera
    3. Vad får dig att påstå att "alla ateister är övertygade om att det finns liv på många andra ställen i universum och vår galax"? Det är helt enkelt inte sant, och för att hitta ett motexempel behöver jag inte gå längre än till mig själv.

      Radera
    4. Ett förefaller som ett osannolikt utfall. Finns det en av något så brukar det finnas många av detta något. Det finns många galaxer, stjärnor, planeter, månar, elementarpartiklar, grundämnen, arter, människor, tänder, hårstrån, företag, länder, religioner, sportklubbar, universitet, teatrar, bilmodeller osv osv. Det förefaller vara väldigt få saker som det bara finns en av. En enda av något förefaller som ett mycket mindre sannolikt utfall än många av något.

      Så man bör nog uppfatta en mänsklighet som inte hittar några indikationer på liv på något annat ställe i universum som ett stort mysterium. Biologiskt liv kan säkert ha ganska svårt att transportera sig i rymden, men en super-AI borde tämligen enkelt kunna förflytta sig inom galaxen, så vi borde nog redan fått kontakt med utomjordisk artificiell intelligens, om den inte medvetet gömmer sig för oss.

      Det kan den nog ha skäl för att göra, men då finns den i alla fall i vår närhet. Man bör inte fråga sig vad gröna gubbar har för skäl att gömma sig för oss, utan vilka skäl en galaktisk eller universell intelligens har att gömma sig för oss. Och om den kommer fortsätta göra det även om vi utvecklar jordisk super-intelligens.

      Det är möjligen inte heller så att den hårdgömmer sig för oss. Den kan inte bara ha verkat i historien, utan också lämnat en del spår som vi borde upptäcka om vi inte vore så förtvivlat korkade.

      Radera
  2. Robin Hanson är tydligen libertarian, dvs skit. De bara fejkar moral. Liksom många kommunister förstås, i den mån det fortfarande finns sådana. Världen är full av mer eller mindre högutbildade skithögar som resonerar som den här jag såg för ett tag sedan:

    "I think anyone or anything truly intelligent, artificial or not, would probably favor out extermination. The Orkin pest removal for non-humans."

    Vilka överlevnadschanser tror du sådana attityder ger mänskligheten när de luftas av många?

    SvaraRadera