- Göran Ahlgren är docent i organisk kemi, sekreterare i klimatförnekarnätverket Stockholmsinitiativet och återkommande skribent på deras blogg med det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen. I sin bloggpost Klimathotet är ett faktum för några månader sedan anlägger han ett (vad skall vi kalla det?) "vetenskapsfilosofiskt" perspektiv:
- Klimathotet är ett faktum. Klimathotet är ett vetenskapligt faktum. Ett faktum lika sant som att solen snurrar runt jorden. Detta är kunskap.
[...]
Vad är kunskap? Något som en grupp är övertygade om är kunskap är kunskap. Det vi är överens om är vetenskap är vetenskap. Så, tillvaron består av cirkelresonemang! Allt detta, inte minst det senaste, gäller i allra högsta grad klimatvetenskapen.
[...]
Klimatvenskapen/växthushypotesen är ett bra exempel på ett sammanbrott för reduktionism som vetenskaplig metod. Återkopplingar är ett meningslöst begrepp som bara får en mening när vi delar upp klimatet i smådelar. Klimatet är. Att diskutera orsak-verkan samband när vi rör oss mellan olika hierarkier av komplexitetsnivåer (egenskaper för atmosfärens komponenter vs dess kollektiva egenskaper) är meningslöst. Jag påstår att fundamentala förhållanden mellan mikro och makro är ett oöverstigligt hinder. Det är dags för demontering!
Och vad bygger vi upp i stället? En ångmaskin. Termodynamiken beskriver samband mellan värmetransport och arbete för ett system som helhet. Vilka svar kan man hoppas på att en sådan ansats ger? Man kan utgå ifrån att svaren kommer att ligga på samma nivå som ansatsen: modeller för atmosfärens temperaturprofil, den hydrologiska cykeln, konvektion, havsströmmar, värmetransport mellan ekvatorn och polerna etc. Samband mellan komplexitetsnivåer som komponentegenskaper och temperaturprofil? Knappast. Man måste acceptera att mellan mikro och makro ligger ett skikt av ovetbarhet. Ett skikt som är vetenskapligt ogenomträngligt. En epistemologisk gräns.
- Gösta Walin är professor emeritus i oceanografi vid Göteborgs universitet, och kommer på så vis närmare än de flesta att kunna kalla sig riktig klimatforskare. I klimatdebatten är han kanske mest känd för sin servettfysik. Nyligen skrev han på bloggen Det goda samhället ett inlägg rubricerat En välsingnelse för mänskligheten - en lovsång till den atmosfäriska koldioxidhaltsökningen:
- Från departement till förskola, från höger till vänster, från svenskt näringsliv till Greenpeace, från FN till kommunala miljörådgivare, från Australien till Kanada, samma budskap: Koldioxid är planetens förbannelse, något måste göras.
Detta kallas konsensus och är mycket farligt, som masshysteri ungefär.
[...]
Så vad är då koldioxid? Koldioxid är livets gas. Växtligheten förbrukar koldioxid i frenetisk takt. Koldioxiden omvandlas därvid till syrgas och organiskt material dvs kol bundet i diverse organiska föreningar som återfinns i allt levande material men även i diverse dött material såsom ved eller fossila bränslen.
[...]
Det har visats i mängder av undersökningar att växtligheten gynnas av mer koldioxid. Det växer mer och snabbare. Lika viktigt är att växterna klarar sig med mindre vatten. Avsevärt större skördar och krympande ökenområden kan förväntas när koldioxidhalten stiger i atmosfären. Detta är ett dokumenterat faktum. Mer koldioxid är i sanning en välsignelse för mänskligheten.
Hur påverkas då klimatet av koldioxid? Troligen obetydligt. Man kan tänka sig koldioxiden som ett florstunt täcke som dels ger en smula extra isolering, dels bidrar till att utjämna temperaturen över jorden.
Lite varmare kan det bli, men detta kommer knappast att märkas över nya köld- och värmeperioder som ingen kan förklara. Vi bör också betänka att lite varmare klimat är fördelaktigt. Den så kallade lilla istiden (ungefär 1500-1850) var periodvis förfärlig med missväxt, massdöd i pest, häxprocesser med mera elände.
[...]
Sätt stopp för den livsfientliga propagandan, ni som har makt att påverka. Försök se det positiva med mer koldioxid och lugna ner er. Fossila bränslen och mer koldioxid är en välsignelse för mänskligheten.
En stor skillnad mellan å ena sidan klimatförnekarna, och å andra sidan oss som tar det faktiska klimatvetenskapliga kunskapsläget på större allvar2 och som därför ibland benämns alarmister, är denna: medan klimatförnekarna inte ålägger sig själva några intellektuella redlighetskrav och därför känner sig fria att anföra vilka argument de vill, oavsett om dessa är välgrundade eller inte, så tillåter vi på den andra sidan oss inte lika stort utrymme. Detta att vi begär av oss själva att vi skall ha fog för vad vi säger kan till slut kännas lite grand som en tvångströja, och då kan det någon enstaka gång vara befriande att i satirens form tillåta sig att på klimatförnekares vis fabulera lite friare.
- Uppsalainitiativets Emma Jonson provade nyligen det satiriska greppet, inspirerad av de ovan nämnda texterna av Ahlgren och Walin, och resultatet blev en underhållande drapa rubricerad Ett meningslöst svammel, varur jag saxar följande:
- Från Sahlgrenska till Karolinska, från läkarkåren till Inspektionen för vård och omsorg, från vänster till höger. Överallt samma budskap: cancer måste behandlas med cellgifter, strålning och kirurgi. Detta kallas konsensus och är mycket farligt. Vad händer med de stackare som vill bota sina cancerpatienter med kollodialt silver, raw food-dieter eller kalla vinterbad?
[...]
Hur kan vi förresten utgå från att cancer är skadligt över huvud taget? Jag har själv googlat på det, och cancer är inget annat än en tillväxt av celler. Men faktum är att celler är kroppens beståndsdelar. Celler är i sanning en välsignelse för mänskligheten. De innehåller allt från mitokondrier till ribosomer. Varför utgår vi då från att en smula celltillväxt så småningom försätter individen i ett tillstånd av somatisk termodynamisk jämvikt med sin omgivning, det vi i folkmun kallar "att vara död"? Detta är faktiskt något som vetenskapen misslyckats med att bevisa. Man måste acceptera att mellan mikro och makro ligger ett skikt av ovetbarhet, ogenomträngligt för vetenskapen. En epistemologisk gräns.
- Jag baserar inte mina slustsatser på den enorma mängd vetsnskaplig information som har producerats om klimatfrågan. [...] Klokskap fungerar på ett helt annat sätt. Hur är lite svårt att reda ut, dessvärre. Man fär försöka tänka lite på egen hand, hur nu det går till.
Vad gäller Gösta Walin är det väl bara att konstatera: inget nytt under solen. Hans inlägg på Newsmill 2009 var ju ungefär samma visa, det enda som saknas i inlägget du länkar till är väl lovsången till liberalismen.
SvaraRaderahttp://web.archive.org/web/20130703055253/http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/08/professor-emeritus-g-sta-walin-s-skapade-sverige-klimatbluffen-redan-p-70-talet?page=1
Krister Nässén
Det här av Walin är riktigt tokigt:
SvaraRadera"Detta kallas konsensus och är mycket farligt, som masshysteri ungefär."
Det finns många saker inom vetenskapen som det råder konsensus om: att jorden snurrar runt solen, att jorden är 4-5 miljarder år gammal, att många sjukdomar orsakas av virus, att materia är uppbyggd av atomer, att arter uppstår genom evolution osv. Om det inte gick att uppnå konsensus så skulle vetenskapen aldrig komma någonstans.
Kan du förklara?......Om det inte gick att uppnå konsensus så skulle vetenskapen aldrig komma någonstans.
RaderaTänk dig att astronomerna aldrig kunde komma överrens om huruvida solen och de övriga planeterna snurrar runt jorden, eller jorden och de övriga planeterna snurra runt solen. Eller huruvida stjärnorna är små himlakroppar som ligger en bit utanför planeterna eller är andra solar som ligger på mycket större avstånd. Hur skulle astronomin som vetenskap kunna komma vidare då?
RaderaHm, jag har tänkt mig att dessa förhållanden är relativt bevisbara, via mätningar etc, inte att de är resultatet av majoritetsbeslut i forskarsamhället. Men jag kan ha fel i den förmodan, förstås.
RaderaEn sak som alltid bekymrat mig, är hur tvingande bevis egentligen är ... hur mycket konsensus behövs innan man är överens om att fakta är bevisade, om inte fakta i sig bevisar förhållandet man vill bevisa, s a s.
Inom vetenskapen är ingenting resultatet av majoritetsbeslut. Allt bygger i grunden på mätningar och andra typer av observationer. Det gäller även inom klimatvetenskapen. IPCC ägnar sig inte åt majoritetsbeslut, utan åt att sammanfatta forskningsläget.
RaderaSå vetenskaplig konsensus är att komma överens och utan det kan inte vetenskapen komma någonstans.
RaderaVetenskaplig konsensus är att forskare tittar på samma evidens och kommer till samma slutsats.
RaderaVetenskapliga utsagor ska vara (i alla fall i princip) testbara. En vetenskaplig teori ska kunna jämföras med observationer. Det är själva kärnan i den vetenskapliga metoden. Och när sådana jämförelser faller ut väl även med ett omfattande observationsmaterial, och eventuella konkurrerande teorier samtidigt inte klarar sig bra, så kommer de flesta forskare att övertygas. Då får man ett konsensus.
RaderaKlimatförvillare försöker ofta ge en serietidningsmässig bild av vad konsensus är: att det handlar om någon sorts omröstning eller förhandlingar eller rent av tvång, men så är det inte. Det handlar om övertygande evidens.
Kanske denna TED-talk med vetenskapsfilosofen Naomi Oreskes kan hjälpa för att få grepp om konsensus-begreppet. Hon börjar med att gå igenom några olika tankegånger inom fältet. (Om man har läst en introduktionsbok till vetenskapsfilosofi kommer man känna igen det mesta.) Hon förklarar sedan kopplingen mellan evidens och konsensus. Ett trevligt föredrag, rekommenderas! https://www.youtube.com/watch?v=RxyQNEVOElU
RaderaTack för tipset Emma! Även om det inte är så mycket nytt för den som kan en del vetenskapsfilosofi så är det ändå bra med en sammanfattning av en som verkligen kan sina saker. Oreskes är ju underhållande också.
RaderaFysik, inte filosofi: http://claesjohnson.blogspot.com/
SvaraRaderaAhlgren försöker ge igen, men lyckas bara bevisa att han inte ålägger sig själv några intellektuella redlighetskrav.
SvaraRaderahttp://www.klimatupplysningen.se/2015/07/02/sommarfoljetongen-referat-fran-ett-seminarium/
Det är förståeligt att Ahlgren blir stött över min lite nedlåtande bloggpost ovan, och att han gärna vill komma åt mig, men jag finner den nivå av ohederlighet han i detta syfte tillgriper i sin bloggpost Sommarföljetongen: Referat från ett seminarium [WebCite] beklämmande. Hans osanningar, glidningar, misstänkliggöranden och dumheter i bloggposten är alltför många för att jag skall ha ork att kommentera dem alla, men följande är ett axplock.
Radera1. "I sin gärning som KVA-ledamot har han nyligen gjort sig känd för att kräva uteslutning av Lennart Bengtsson." Detta påstående av Ahlgren är helt enkelt inte sant. Vad jag gjort är att jag, med Bengtssons rashygieniska pläderingar för minskad invandring som utlösande faktor, vädjat till samme Bengtsson om att han avsäger sig sitt KVA-medlemskap. Någon uteslutningsprocess har jag däremot inte förespråkat, av det enkla skälet att jag anser att en sådan skulle vara synnerligen olämplig, då den skulle riskera utgöra första steget på ett sluttande plan mot en situation där varje ventilerande av varje misshaglig politisk eller annan uppfattning skulle riskera leda till uteslutning. Det är viktigt att vi har högt i tak i vetenskapssamhället och att även misshagliga uppfattningar skall få lov att uttryckas. I denna principiella fråga tycks Bengtsson och jag vara överens, men en skillnad är att i motsats till honom anser jag att det höga taket även bör omfatta min möjlighet att i skarpa ordalag uttrycka avståndstagande från hans uppfattningar.
Den osanning Ahlgren här gör sig skyldig till har för övrigt en påfallande exakt parallell i den från Lars Bern härrörande vandringslegenden om att jag 2008 skulle ha begärt uteslutning av Åke Ortmark ur styrelsen för Förbundet Humanisterna.
2. Det är svårare att försvara sig mot muntliga yttranden man påstås ha gjort för över sex år sedan, men ett som jag omöjligtvis kan ha yttrat är det som Ahlgren tillskriver mig då han skriver följande: "Då finner han för gott att förklara att han är Olle Häggström och att innan Christian Azar dök upp på scenen var han minsann var den yngste professorn någonsin på Chalmers!" Jag har aldrig levt i någon föreställning om att jag, då jag 2002 vid 34 års ålder utsågs till professor vid Chalmers, skulle ha varit den yngste någonsin, ty redan då var jag klar över att Christian Azar, som är två år yngre än jag, utsågs redan 2000 (och det finns säkert också andra föregångare). Skulle det kunna vara så att Ahlgren här blandat ihop Chalmers med Göteborgs universitet, där jag var professor 2000-2002? Nej, knappast, ty jag har aldrig närt någon föreställning om att jag skulle ha varit den yngste professorn någonsin vid Göteborgs universitet, och jag har aldrig känt minsta impuls att vilja undersöka den saken närmare.
(fortsättning följer)
3. För den som vill ta del av huvuddelen av det som ligger bakom vad Ahlgren kallar mitt "substanslösa svammel" om "olika diskonteringsprinciper för klimatåtgärder" rekommenderar jag min uppsats Ramseys ekvation och planetens framtid från 2007.
Radera4. Ahlgrens summariska sammanfattning, i fyra punkter, av vad jag invände mot i Stockholmsinitiativets antivetenskapliga retorik, kan ge ett något missvisande intryck av vad mina poänger var. Punkten "Att vattenånga är den dominerande växthusgasen" kan ge intryck av att jag skulle ha underkänt deras utsaga att vattenånga står för en större andel av växthuseffekten än koldioxid gör. Men det har jag inte gjort, ty utsagan är sann. Vad jag däremot underkände är deras ohederliga bruk av utsagan som stöd för deras försök att tona ned de mänskliga koldioxidutsläppens roll i de nu pågående klimatförändringarna. Den som vill förstå vad mina invändningar mot Stockholmsinitiativet på de fyra punkterna var kan vända sig till min artikel i Folkvett 4/2008, som Ahlgren nämner i sin bloggpost men försummar att länka till.
5. Ahlgrens anser uppenbarligen att jag gjorde en tämligen blek insats på seminariet, och på denna punkt håller jag faktiskt med honom, även om jag tycker att han läser in mer i mitt kroppsspråk än vad han har täckning för. Vad han troligen inte känner till är att mitt sinne den dagen var märkt av att jag hade tagit på mig uppdraget att bara någon timme efter seminariet hålla en parentation (vilken som väntat blev ganska känslosam) på KVA över min gode vän Oded Schramm, som nyligen hade gått bort, tragiskt, utan förvarning och många decennier för tidigt.
6. I början av sin bloggpost länkar Ahlgren tillbaka till sitt tidigare inlägg Klimathotet - ett vetenskapligt sammanbrott? Laplacedemonens återkomst, och hävdar att han där bjuder på "en genomgång av Häggströms förlegade och föråldrade syn på matematikens naturvetenskapliga roll". Någon sådan genomgång står emellertid inte att finna i den länkade bloggposten, utan bara det nakna och omotiverade påståendet att jag "lever kvar i början på 1800-talet i skuggan av Laplace-demonen, determinismens anfader". Detta är inget annat än fria fantasier från Ahlgrens sida, men om han verkligen är intresserad av att veta hur jag ser på den beryktade Laplace-demonen så rekommenderar jag Kapitel 1 i min bok Slumpens skördar från 2004.
Det verkar inte spela någon roll hur lätt avslöjade Ahlgrens (och hans medskribenters) lögner är - de flesta av hans läsare bryr sig ändå inte. Detta är ett mönster som vi har sett upprepas om och om igen. Det råder en lögnens kultur på KU som är djupt förankrad.
RaderaStockholmsinitiativets Göran Ahlgren är verkligen en av landets fulaste klimatdebattörer, och nu har han slagit till igen [Webcite]. Ahlgren kommer med rent förtal:
Radera"Vetenskaplig metodik och samtal ska vara fria från känslor och politik. Ändå kräver KVA-ledamoten Olle Häggström att KVA utesluter ledamoten Lennart Bengtsson för att han ger röst åt en hållning i klimatfrågan som avviker från den vedertagna. Varför inte börja grävet där?"
Något sådant har Olle Häggström aldrig krävt. Ahlgren blåljuger.
Ja, Göran Ahlgren är verkligen en totalt skamlös lögntrut. Om man går tillbaka till den propå som Ahlgren syftar på, nämligen min bloggpost den 7 maj i år, så ser man
Radera(a) att det inte handlar om något krav om uteslutning av Bengtsson ur KVA (som Ahlgren hävdar), utan en vädjan till Bengtsson själv om att avgå, och
(b) att min vädjan inte var föranledd av att Bengtsson "ger röst åt en hållning i klimatfrågan som avviker från den vedertagna" (som Ahlgren hävdar), utan av att Bengtsson propagerar för beaktandet av rasygieniska aspekter i svensk migrationspolitik.
Det är beklämmande men intressant att se hur smutskastaren Ahlgrens lögn evolverar: första gången (början av juli) var han inte specifik med orsaken till det påstådda uteslutningskravet (ha nämnde bara din " fundamentalism"). Nu (början av augusti) har han specificerat att det skulle handla om "klimatfrågan".
SvaraRaderaUndrar vad det blir i september...