söndag 13 september 2015

Ett påpekande om källkritik

Riksdagsmannen Jan Lindholm (mp) skickade i veckan ut ett ebrev rubricerat "För allas kännedom om maktspelet bakom GMO" till samtliga övriga riksdagsledamöter, för att uppmärksamma dem på en enligt honom "intressant" artikel om genmodifierade livsmedel och påstådd "akademisk korruption" i kontakterna mellan livsmedelsindustri och forskarvärld. För detta har han fått kritik, bl.a. från sin riksdagskollega Fredrik Malm (fp); Aftonbladet rapporterar idag om saken. Kritiken fokuserar på att artikeln Lindholm slår ett slag för återfinns på sajten Newsvoice, som uppges vara notoriskt opålitlig och torgföra knasteorier som (och nu citerar jag Aftonbladet-artikeln) "att USA ligger bakom IS samt att salt och vatten kan bota cancer". Jag instämmer i denna beskrivning av Newsvoice. Den hör, jämte klimatförnekarbloggar som Anthropocene och den som tidigare hette The Climate Scam men som numera bär det orwellskt klingande namnet Klimatupplysningen, till det stolligaste i desinformations- och antivetenskapsväg som jag känner till i Sverige.1,2

Lindholm slår ifrån sig kritiken om sajtens bristande trovärdighet, och säger så här till Aftonbladet: "Det tycker jag är ganska irrelevant i sammanhanget. Jag har ingen uppfattning om nyhetssidan som sådan utan tyckte artikeln var intressant."

Det kan i förstone vara frestande att hålla med Lindholm om att man bör låta artikelns innehåll tala för sig självt, utan att snegla på vem som står som avsändare; vi vill ju inte begå det så kallade genetiska felslutet, som Wikipedia beskriver som att låta "trovärdigheten hos en tes avgöras av vem/vilka som argumenterar för eller mot tesen" vilket de dömer ut "irrelevant". Det här gäller dock bara i idealfallet då man själv besitter tillräcklig expertis för att själv på ett tillförlitligt sätt kunna ta ställning till artikelns innehåll. I annat fall kan avsändarens identitet ge viktiga ledtrådar, och det kan vara relevant att ta reda på om denne själv är expert och/eller har uppvisat trovärdighet i övriga utspel och publikationer. Och
    ju mindre man själv kan om ämnet desto viktigare blir detta slags trovärdighetsbedömning,
något som Lindholm gärna bör betänka då han säger till Aftonbladet att han "inte själv sysslar med GMO-frågan".

I särskilt uppenbara fall, som Newsvoice, blir trovärdighetsbedömningen relativt enkel att göra, men ofta är den avsevärt svårare. Jag ger lite vägledning i denna kniviga problematik i min text Vem kan man lita på, publicerad i en Formas-antologi 2009, samt i bloggposten Den oundgängliga trovärdighetsbedömningenUppsalainitiativet 2011.

Fotnoter

1) Newsvoice är kanske inte överlag stolligare än de andra två, men man kan likväl hävda att den bräcker dem i kraft av den större bredden i ämnesval. Jag rekommenderar Faktoiders snabba svep över de allsköns konspirationsteorier och annan dårskap som torgförs på Newsvoice.

2) Saken förvärras (för Lindholms del) av att han inte bara hänvisar till Newsvoice - det verkar också som att han själv ställer upp som gästskribent på samma dårsajt (förutsatt att inte Newsvoice-redaktören stulit texten någon annan stans ifrån eller rentav förfalskat den, något som jag dock inte ser några tecken på).

2 kommentarer:

  1. Efter publicerandet av denna bloggpost har jag mycket snabbt fått diverse relevant tilläggsinformation via Facebook och Twitter, inklusive följande:

    1. Stefan Schubert har skrivit en mycket intressant bloggpost om vikten av trovärdighetsbedömningar.

    2. Jan Lindholm har tydligen visat sin böjelse för pseudovetenskap vid ett antal tidigare tillfällen, som t.ex. då han gav Riksdagens utredningstjänst i uppdrag att utreda chemtrails.

    3. Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), i vilken jag för övrigt är medlem, erbjuder på en utmärkt webbsida en genomgång av de på Newsvoice oftast diskuterade ämnena, och tips om vart man bör vända sig för mer tillförlitlig information i dessa ämnen.

    SvaraRadera
  2. Apropå MP och pseudovetenskapen, hur ser du på den länkade Folkvett-artikeln som menar att MP är värst när det gäller stödet för pseudovetenskap? Själv har jag intrycket att de största stollarna finns i KD. Detta främst pga. oviljan att kännas vid evolutionsteorin, som poppar upp med jämna mellanrum. Att partiet, liksom SD och moderaterna, vägrar redovisa vilka som stödjer dem ekonomiskt gör inte saken bättre. Vem vet om det hela beror på omfattande stöd från Livets Ord och liknande sekter, som ju sannerligen inte vill kännas vid kunskap som kolliderar med bibeln? Vad man än anser om de övriga partierna har de ju trots allt öppen redovisning av alla bidrag över 20 000 kr.

    Jag har också noterat lite då och då att politiker, oavsett parti, gärna blundar för kunskaper som är ideologiskt osmakliga. Ett exempel är när alliansregeringens företrädare konfronterades med trafikforskarnas resultat om vad Förbifart Stockholm kommer att få för effekter på miljön. Moderaten Per Unckel viftade bort det hela och fick frågan om han anser sig vara kunnigare än trafikforskarna. Hans svar var ett ödmjukt ”ja”. Några brister i gjorda studier har jag dock inte sett varken honom eller någon annan i alliansen redogöra för.

    http://www.vof.se/folkvett/ar-2005/nr-2/miljopartiet-och-vetenskapen/

    Krister Nässén

    SvaraRadera