Om köttätande

Är det moraliskt riktigt att äta kött? Jag har länge (säkert ett par decennier) känt att svaret är nej, åtminstone så länge man förlitar sig på den industriella djurhållning som idag i det närmaste totalt dominerar köttproduktionen i den rika delen av världen. Ändå har jag glatt fortsatt med mitt köttätande, år efter år, så jag är verkligen inte i en position att moralisera. Nu har jag dock äntligen tagit ett litet steg i rätt riktning. Utmanad av min 14-åriga systerdotter A, som är bättre än jag på att omsätta moraliska insikter om matproduktion och djurhållning i praktisk handling, är jag nu halvvägs genom den månadslånga period jag lovat att hålla mig till en pescetariansk diet.^1,2 Vad som kommer att hända därefter törs jag just nu inte ge något bestämt besked om, men jag tror knappast att jag kommer att återgå till min gamla köttkonsumtionsnivå.

Vilka är då skälen till att inte äta kött? Dett finns många, inklusive köttindustrins miljö- och klimatpåverkan, liksom dess resursineffektivitet i fråga om hur många människor som kan förses med mat per areaenhet jordbruksmark. Det mest uppenbara argumentet vill jag dock mena har med köttdjurens lidande³ att göra:

För den som inte tycker denna enkla bild räcker som argumentation finns den sex minuter långa videon La surconsommation:

Och för den som vill fördjupa sig ytterligare i frågan vill jag å det varmaste rekommendera den amerikanske författaren Jonathan Safran Foers bok Eating Animals från 2009 (som även finns på svenska med titeln Äta djur). Det är en ödmjukt reflekterande och mycket sympatisk bok, där författaren blandar egna erfarenheter och filosofiska reflektioner med hårda fakta om djurhållnings- och köttindustrin (fakta som inte alltid är så lätta att komma åt, eftersom denna branschs grundläggande marknadsföringsstrategi inbegriper att hålla oss konsumenter okunniga om hur deras djur behandlas). Han väjer inte för ämnets komplexitet, inklusive den viktiga sociala och kulturella roll som våra måltider spelar, men den centrala slutsatsen blir ändå tydlig: det är fel att äta kött från industriell djurhållning.⁴ Jag har flera vänner som vittnar om hur Foers bok bidragit till att förändra deras liv, och jag tror och hoppas att jag om några år kommer att kunna se tillbaka och säga samma sak.

Fotnoter

1) En pescetarian undviker kyckling och annat kött, men tillåter sig att äta fisk, skaldjur, ägg och mejeriprodukter. Dessa senare produkter borde också undvikas, men jag tänker med anledning av min eländiga track record på mathållningsetiksområdet att det kan vara klokt att inte gapa över för mycket i vad som förhoppningsvis bara är ett första steg på vägen mot ett bättre leverne.

2) Jag kan inte nog understryka hur lite jag förtjänar beröm för moralen i denna tidsbegränsade och lite halvhjärtade åtgärd, som kan jämföras med om Hagamannen deklarerade att han den närmaste tiden avser halvera antalet överfallsvåldtäkter. Inte skulle väl någon komma på idén att berömma honom för det moraliskt föredömliga i en sådan föresats?⁵ Denna bloggpost är alltså inte skriven för att fika efter beröm. Huvudsyftet är snarare självövertalning, bland annat genom att öka den eventuella nesan i att inte gå iland med vad jag föresatt mig.

3) Om nu ickemänskliga djur kan känna lidande. Det vet vi inte. Kanske hade Descartes rätt i att de blott är själlösa automater. Dock anser jag att det finns tillräckligt mycket som tyder på att de faktiskt känner lidande, för slutsatsen att vi med stöd i försiktighetsprincipen bör agera som om så är fallet.

4) Han håller öppet att det kan vara OK att äta kött från rätt slags småjordbruk, men konstaterar att sådant kött utgör en försvinnande liten del av den amerikanska köttmarknaden.

5) Gissningsvis kommer denna parallell att förarga en och annan läsare, ty inte kan man jämföra djurs lidande med människors? Nog bör vi, för att värna det unika människovärdet, hålla en rågång mot sådana jämförelser? Jag tror inte att jag håller med om det. Jag har svårt att se det rimliga i att en individs lidande skulle bli mindre beaktansvärt av att individen har oturen att inte tillhöra arten homo sapiens.