Ubbhultskt yttrandefrihetsgnäll

Detta är en uppföljare till min bloggpost Ubbhultska dumheter tidigare denna månad, om den moderate riksdagsledamoten och klimatförnekaren¹ Jan "Ubbhult" Ericson. Den förra bloggposten avslutades med en redogörelse för hur Ericson den 10 juli avböjde min invit att ta en öl tillsammans, och i samband med det stämplade mig som "respektlös", en beskrivning jag hade vissa invändningar emot. Föga anade jag att Ericson bara några dagar senare skulle eskalera baktaleriet genom att (i diskussion med tredje part den 16 juli) hävda att jag "visat mycket aggressiva tendenser". Detta ogrundade påhopp reagerade jag på i en snabb serie om fyra tweets den 17 juli. Ericson svarade inte på detta, så en vecka senare påminde jag honom om saken via Twitters meddelandefunktion, varpå följande meningsutbyte utspelade sig, där Ericson ventilerade sin önskan om att få bedriva sin klimatförnekarpropaganda oemotsagd, och därvid förföll till patetiskt yttrandefrihetsgnäll:

OH, 24 juli:

I en tweet den 16 juli skrev du att jag "visat mycket aggressiva tendenser". Jag svarade dig, men du reagerade inte, så nu skriver jag igen.

Jag finner det ytterst obehagligt att en ledamot av Sveriges högsta folkvalda församling gör den sortens ogrundade utfall mot en universitetsprofessor som kommer med ovälkomna besked. I själva verket är jag en ytterst fridsam person, och jag kan inte påminna mig att jag uppträtt aggressivt i vare sig ord eller handling sedan jag var typ 14.

På ett psykologiskt plan finner jag ditt utfall förståeligt. Jag kritiserar dig obamhärtigt för ditt spridande av desinformation i klimatfrågan och för bristande källkritik, och det är då begripligt [att du] känner en lust att ge igen. Om jag har rätt i denna förklaring behöver du dock förstå att sådan lust att ge igen inte legitimerar anklagelser gripna ur luften.

Eller är det så att jag missuppfattat våra mellanhavanden, och faktiskt uppträtt (oavsiktligt och omedvetet) på ett sätt som rimligen kan uppfattas som aggressivt? I så fall skulle jag sätta väldigt värde på om du kunde peka ut vari denna upplevda aggression består, så att jag kan bättra mig.

JE, 24 juli:

Du skrev bla en kommentar om en forskarkollega som gick långt över vad som är rimligt.² Du vet själv vad du skrev.

I övrigt tycker jag du har en allmänt nedlåtande ton mot både mig och andra som inte delar din syn. Och du vet att det ändå finns ett inte obetydligt antal forskare som ser annorlunda på saken. Respektera att jag då känner viss skepsis till att bara följa strömmen.

Jag kan ju samtidigt säga att jag tycker det är minst lika obehagligt att en professor angriper en riksdagsledamot på det sätt du gör. Du måste respektera att vi har yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige. Jag är jurist med dubbel examen, jag har 13 år bakom mig som riksdagsledamot och tror få betraktar mig som korkad. Det du kallar ”desinformation” anser jag tvärtom vara mycket intressant för debatten. Jag anser mig mer påläst i frågan än flertalet riksdagskolleger som bara följer strömmen. Och jag har en kritisk ingång när det gäller all slags alarmism och domedagsteorier. Att sedan en del av det jag säger och skriver övertolkas medvetet av media och politiska motståndare är en annan sak. Jag är faktiskt vare sig klimatförnekare eller motståndare till vettiga åtgärder.

OH, 25 juli:

Jaha OK, så om jag nu förstår dig rätt så är ditt belägg för att jag ”visat mycket aggressiva tendenser” att jag omnämnt professorskollegan Ingemar Nordin som ”ett av det svenska universitetsväsendets allra värsta rötägg”. Om detta mitt yttrande kan mycket sägas, och om du skulle stämpla det som ”onödigt rättframt” eller ”burdust” eller ”oartigt” eller rentav ”tölpaktigt” så skulle jag inte protestera. Men ”aggressivt”? Knappast. Med vad jag bara kan tolka som en avsiktligt vilseledande formulering får du det att låta som om jag hotat någon med stryk eller så. Jag finner det uppriktigt sagt hårresande att en riksdagsledamot tillåter sig den sortens ogrundade angrepp på en varmt samhällsengagerad medborgare.

Ditt ordval ter sig omöjligt att försvara. Skulle det automatiskt vara ”aggressivt” att omnämna någon med ett så starkt negativt värdeladdat ord som ”rötägg”? Det vore orimligt, ty både ”terrorist” och ”diktator” bär på starkare negativ värdeladdning än ”rötägg”, och om vi dömde ut yttrandet ”Nordin är ett rötägg” (vilket han ju faktiskt är) som aggressivitet så skulle vi på samma sätt behöva döma ut yttranden som t.ex. ”Rakhmat Akilov är terrorist” (viket han ju är) eller ”Kim Jong-un är diktator” (vilket han ju är). Och du skulle väl knappast komma på tanken att anklaga en forskare eller politikerkollega som fäller något av de båda senare yttrandena för att ”visa mycket aggressiva tendenser”?

Ovanstående om kärnpunkten i vår diskussion, men du lyckas säga en hel del annat i ditt svar. På en punkt i din lista över negativa karaktäriseringar av mig kan jag faktiskt ge dig rätt: det här med att jag emellanåt uppvisar en nedlåtande ton. Jag har ägnat ofantlig tid de senaste 10-15 åren åt att förklara felen i olika slags pseudovetenskap och vanföreställningar om forskningsläget på olika områden. Ganska ofta möts jag då av bjäbb och ett totalt ointresse för att ta till sig ny kunskap, och då händer det att jag tappar tålamodet, varvid en nedlåtande ton lätt smyger sig in i mina yttranden. Denna karaktärsbrist erkänner jag utan omsvep.

I övrigt är det inte mycket bevänt med ditt svar. Jag finner det särskilt beklämmande att du återfaller i den martyrroll som jag tidigare noterat (se första stycket i den bloggpost http://haggstrom.blogspot.com/2019/07/ubbhultska-dumheter.html som jag för ett par veckor [sedan] tillägnade dig) att du är förtjust i. När du blir emotsagd tolkar du det som ett angrepp på din lagstadgade åsikts- och yttrandefrihet, vilket ju ärligt talat är löjligt. Yttrandefriheten ger dig ingen rätt att stå oemotsagd. Jag är, som jag skrev i nämnda bloggpost,

en varm vän av yttrandefriheten, som omfattar både Ericsons rätt att yttra dumheter och min rätt att påpeka att dessa är just dumheter.

Vidare ditt självförhärligande tal om hur ”påläst” du är i klimatfrågan. Rent kvantitativt är du kanske det, men genom det skeva urval du verkar tillämpa i vad du skall läsa – du föredrar uppenbarligen klimatförnekarbloggar och andra obskyra källor med minimal grad av trovärdighet framför seriösa forskarrapporter – så står det kvalitativt sämre till med din ”pålästhet”, och du har på detta vis kommit att få en vrångbild av det klimatvetenskapliga kunskapsläget. Där du tycker dig se två likvärdiga sidor kan en person som jag (som till skillnad från dig har arbetat med klimatvetenskap och behärskar såväl dess fysikaliska elementa som allmänna kunskaper både om naturvetenskapens metoder och om källkritik) konstatera att på det hela taget så är bara den ena sidan är uppbackad av solida vetenskapliga argument, medan den andra genomsyras av struntprat. Du får ursäkta, men när en riksdagsman drabbats av en sådan vrångbild i en vetenskaplig fråga där jag har sakkunskap så ser jag det som min medborgerliga plikt att försöka förklara hur det faktiskt ligger till med det vetenskapliga kunskapsläget – tvärtemot den etikettsregel du verkar förespråka, om att jag av något slags respekt för yttrandefriheten bör avhålla mig från sådana tillrättalägganden.³

Fotnoter

1) För den händelse någon läsare känner sig osäker på exakt vad detta ord betyder rekommenderar jag min bloggpost Om ordet klimatförnekare från 2014.

2) Första gången jag läste Ericsons meddelande gladde jag mig åt att han med sina ord om "gick långt över vad som är rimligt" tycktes ge mig i någon mån rätt angående Ingemar Nordins rötäggsbeteende. Sedan insåg jag emellertid att det rörde sig om ett enkelt syftningsfel och att det var min rättframma karaktärisering av Nordin han egentligen avsåg.

3) Här blev det tyst, vilket är synd, ty det hade kunnat vara intressant att höra hur Ericson ställer sig till mina synpunkter på hans uttalade önskan att som folkvald riksdagsledamot få ha sina missuppfattningar ifred från kritik från forskare och medborgare.