Sedan i januari har i kulturtidskriften Opulens en livlig debatt pågått om AI-risk. Det började med två krönikor den 7/1 och 14/1 av Nette Wermeld Enström som jag fann myckt klokt resonerade. I den andra tog hon avstamp i den franske filosofen Jean-Paul Sartres existentialism och idéer kring mänsklig agens och vårt predikament att själva behöva skapa mening i våra liv, en ingång jag fann intressant och själv ville spinna vidare på, vilket jag gjorde i min text den 19/1. Några veckor senare, den 10/2, fick jag svar från Patrik Stigsson som ansåg att mina farhågor om AI-katastrof var överdrivna, och framkastade en hypotes om att om vi bara låter AI utvecklas fritt så kanske den av sig själv skulle bli en superintelligent och godhjärtad miljövän. Naiviteten i detta förslag påvisar jag pedagogiskt i det svar som publicerades idag, den 16/2. Här är dessa fem inlägg, vilka med fördel kan läsas i kronologisk ordning:
- Nette Wermeld Enström: AI-utvecklare räds sina egna verk, 7 januari 2026.
- Nette Wermeld Enström: AI – Är vi beredda att ta ansvar för utvecklingen?, 14 januari 2026.
- Olle Häggström: AI-utvecklingen måste stävjas snarast möjligt, 19 januari 2026. (Finns även i engelskspråkig översättning här.)
- Patrik Stigsson: När planetens härskare möter sin förmyndare – en replik, 10 februari 2026.
- Olle Häggström: Är AI ett hot? Ja, dags att dra i nödbromsen, 16 februari 2026.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar