måndag 7 januari 2013

Gör som Obama och jag - läs Jonathan Franzen!

Jonathan Franzens stora genombrottsbok, den hyllade och bästsäljande The Corrections från 2001, har jag (ännu) inte läst. Hans nästa roman, den om möjligt ännu mer omtalade Freedom från 2010, valde jag däremot (delvis påverkad, om jag inte minns alldeles fel, av Barack Obamas uppmärksammade semestershopping i Martha's Vineyard den sommaren) att inhandla och läsa kort efter dess utgivning. Det rör sig om en rejäl lunta om nära 600 sidor. Vi får följa svenskättade Walter Berglund tillsammans med hans fru Patty - välbärgad medelklass med socialt engagemang och vänsterliberala böjelser - och deras båda tonårsbarn, under 2000-talets första decennium. Till en början är de bosatta i Minnesota, men de flyttar så småningom till Washington D.C. De har svårt att få till det idylliska medelklassliv som allt borde vara upplagt för, och drabbas istället av det ena personliga tillkortakommandet efter det andra. Personteckningarna är komplexa, och jag vill nog kalla dem kärleksfulla trots att det går mörka stråk genom de flesta och inte minst genom Walter, manifesterat bland annat i hur han oväntat, och på trots mot sitt idealistiska miljöengagemang, tackar ja till ett jobb som ledare för ett kosmetiskt miljöprojekt på ett kolbolag som i West Virginia bedriver det slags ur miljösynpunkt katastrofala kolbrytning som kallas mountaintop removal. Det är en underbar roman om svårigheten att vara människa och en del av de extra svårigheter som den märkliga tid vi idag lever i bjuder.

Franzens nu aktuella bok Farther Away är en samling essäer, mestadels författade under det årtionde som Freedom skjuter in sig på. Den spänner över vida fält. Här finns tal till en skolklass med goda råd inför livet därute; här finns flera texter om klassiska och nyare litterära verk, inklusive Sjövall och Wahlöös Den skrattande polisen; här finns personliga och gripande reflektioner kring vännen och författarkollegan David Foster Wallace och de omständigheter som ledde fram till dennes självmord; här finns ett lite udda språkpolisiärt brandtal rörande ett förhatligt sätt att använda ordet "then"; och här finns, i bokens allra roligaste text, en intervju med staten New York. Ett par av de tyngsta och mest gripande texterna är reportage från medelhavsområdet respektive Kina, dit Franzen förts av sitt miljöengagemang och ornitologiska intresse. En annan reseberättelse har givit boken dess namn - den om författarens lite vrickade projekt att campa ensam på den obebodda och ogästvänliga ön Masafuera (på engelska Farther Away), 80 mil utanför Chiles kust. Med Freedom delar Farther Away ett genomgående starkt samhällskritiskt drag, men vad som är ännu mer slående med den är hur mycket Franzen uppenbarligen lånat av sig själv i porträttet av den vilsne och olycklige Walter Berglund.

3 kommentarer:

  1. Gillar man Farther Away, kan essä-/korttextsamlingen Disomfort Zone också vara värd att kolla upp. Där finner man bl a en del bakgrund kring JFs fågelskådnings- och naturintresse.

    SvaraRadera
  2. Din beskrivning av "Freedom" är mycket välformulerad och koncis. Jag kan bara hålla med (och imponeras). Efter att själv ha läst denna bok kastade jag mig genast över även "Corrections", vilken jag fann lika läsvärd. Tack för tipset om den nya essäsamlingen.

    SvaraRadera
  3. Efter en mycket lovande inledning fann jag "Frihet" (läste på svenska) ganska tradig och inte särskilt trovärdig. Alla detaljer om kolbrytning och vapenhandel var säkert korrekta men tillförde inte historien särskilt mycket. Jag tyckte också att han gav uttryck för en ganska cynisk inställning till människonaturen, inte helt olikt Jonas Gardell men utan hans svarta humor. Men det som kanske irriterade mig mest var den masturbistiska sexleksak han försåg sitt alter ego med, ett inte helt ovanligt och ytterst tveksamt grepp hos medelålders manliga författare.

    SvaraRadera