tisdag 30 januari 2018

Två tankar i huvudet samtidigt

Tydligen var det så att SVT:s samhällsprogram Agenda i söndags planerades bjuda på en debatt på det brännande temat "Är det samhällets eller individens ansvar att minska flygandet för att rädda klimatet?"1 - ett inslag som dock gick om intet eftersom Ingvar Kamprads bortgång kom emellan och behövde ägnas en stor del av programmet. Som en ringa kompensation för det uteblivna inslaget erbjuder jag härmed mina två cent i frågan. Jag tycker att vi borde kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt:

Å ena sidan. Klart som tusan att individen har ett ansvar för att inte belasta vår jord med mer än sin rättmätiga andel (typ en 7500000000:e-del, förutsatt att man inte har väldigt övertygande argument2 för en mer ojämn fördelning) av vad som är hållbart. Envar som flyger mer än så beter sig oansvarigt och skurkaktigt.

Å andra sidan. Med tanke på folks allmäna skurkaktighet och usla track record när det gäller att ta ansvar för vår planetära hållbarhet (mea culpa), så blir det nog likförbannat nödvändigt för samhället att gripa in och sätta stopp för det hejdlösa flygandet.

Fotnoter

1) Flygets klimatpåverkan är något som bl.a. några av mina Chalmerkollegor sysslat med. Se exempelvis rapporten Svenska handlingsalternativ för att minska flygets klimatpåverkan av Jonas Åkerman, Jörgen Larsson och Anna Elofsson.

2) Ett exempel på ett argument jag inte finner övertygande är följande, som jag upplever som mycket vanligt även om det oftast lämnas outtalat: "Jomen det mesta jag flyger är ju i jobbet, och vad jag gör i jobbet har jag såklart inte något som helst personligt ansvar för."

19 kommentarer:

  1. Den ojämna fördelningen av resurser och konsumtion baseras på ojämna inkomster och ojämnt intresse att spendera pengar. Det är väl idag bara vara kommunister som ser det som orättfärdigt och skurkaktigt? Bör flyget särbehandlas eller ska jag dricka högst en 7500000000-del av världens mjölk också, och avverka den andelen bil-mil etc? Det blir ohållbart - vi har olika behov, intressen, inkomster etc. Det måste styra den individuella konsumtionen. Den aggregerade konsumtionen bör styras av samhälleliga beslut. Det är meningslöst att lägga ett moraliskt ansvar på den enskilde i såna här frågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan helt klart känna attraktionen till en så härligt bekväm ståndpunkt - med den kan jag konsumera ohämmat utan att störas av moraliska betänkligheter! Om samhället misslyckats med att hålla den aggregerade konsumtionen på en hållbar nivå, well, so be it, not my fault!

      Radera
    2. Jag har moraliska betänkligheter - mot att snåla med CO2. Hur ska jag moraliskt motivera att just mina barn inte ska få delta i den fest som leder oss mot avgrunden, när avgrunden närmar sig lika fort ändå? Jag lever iofs inte helt som jag lär, för jag kör en elbil med 100% kärnkraftsel från Vattenfall, men ändå.

      Vi måste erkänna det praktiska faktumet - en ökande mängd medvetna hippies i ffa västvärlden kommer inte i tid kunna fixa klimathotet eller något annat genom sin asketism. Om de inte flyger så blir min och andras flygstolar billigare och vi kan resa lite mer!

      Asien drar idag nästan 50% av CO2-utsläppen och Nordamerika och Eurasien bara 19% vardera. Befolkningen fortsätter öka och miljarder människor gör allt för att äntra medelklass-livet och har inte utrymme att fundera så mycket på klimatet. Det finns ingen poäng med moraliserande över individers beteende i det här läget. Antingen inför de flesta länder av betydelse verksamma CO2-skatter eller dylikt, eller så går det bättre med teknikutvecklingen än jag tror, eller så får vi hoppas på att geoengineeringen kan göra underverk.

      Radera
    3. Hör här, Herr jeppen: ditt resonemang bygger på en felaktig premiss. Det är helt enkelt inte sant att "avgrunden närmar sig lika fort ändå". Du lutar dig mot premissen att dina barns deltagande i den hämningslösa CO2-festen inte gör någon klimatskada alls, men det är helt enkelt inte sant, vilket enklast kan förstås så här: Den totala klimatskada mänskligheten orsakar är summan av alla enskilda människors bidrag, och om varje enskild människas bidrag vore noll så skulle summan också bli noll. Vilket den inte är.

      Dina barns deltagande i CO2-festen gör (i genomsnitt) stor klimatskada. Den kan vid första anblick se ytterst liten ut, men det är en synvilla orsakad av att skadan är utspridd över miljarder människor.

      Om du inte begriper dessa enkla poänger så råder jag dig att konsultera den vetenskapliga litteraturen om frågan. Läs Nolt (2011) och läs Kagan (2011)!

      Fast jag inser att det är stor risk att du inte vill förstå. Antagligen kommer du istället att bjäbba emot. För det är ju så himla mycket skönare att fortsätta leva med illusionen att man inte gör någon skillnad, så att man kan fortsätta sitt ivriga deltagande i CO2-festen utan att behöva bära på den jobbiga insikten att det man gör orsakar skada och är omoraliskt.

      Radera
    4. Vill inte vara impertinent nu. Man hur gör du själv. Reser du aldrig utanför Sverige. Inrikes och till grannländerna finns ju alltid tåget.

      Radera
    5. Olle, det där var en ganska onödig övertolkning. Självklart menar jag inte att varje persons påverkan på avgrundstajmingen är exakt noll, bara att den är försumbar.

      Tänk såhär: Det är bara 2.5 miljarder sekunder kvar till år 2100 och 5.7 miljarder sekunder kvar till år 2200. Det innebär att rätt storleksordning för en skattning av avgrundsframskjutningen för en människas CO2-konsumtion är en sekund (om man bortser från effekten att andra konsumerar mer när jag konsumerar mindre). Det är inte en särskilt "jobbig" insikt för mig (inte ens om man multiplicerar den där sekunden med antalet människor).

      Vidare är ditt ad hominem feltänkt - jag förstår med all sannolikhet fysiken och matematiken i detta lika bra som du. Men du talar om att även moralen i detta är något man ska "inse". Så är det inte - moral är något vi väljer(!), enskilt och i grupp. Du må höra till en grupp som valt asketismen som moraliskt högvärdig, men jag hör till en troligen betydligt större grupp som valt något annat. Visst, det är "skönt" att inte vara asket och flagellant, men det är också den praktiska inställningen. Jag tror nämligen asketerna dels stöter bort folk genom sina fördömanden av omgivningens moral, dels slösar kraft och fokus som skulle göra ojämförligt mycket större nytta om det ägnades åt att få till stånd politiska system.

      Radera
    6. Anonym 15:14. Svaret på din fråga finns ganska tydligt utskrivet i bloggposten (tredje stycket, det parentetiska inskottet).

      jeppen 15:53. Ja, moral är något man väljer. Exempelvis kan man välja att anse det moraliskt fel att skada andra för egen vinning, eller också kan man välja att hitta på konstlade eller felaktiga eller helt enkelt bara bjäbbiga argument för att försvara ett sådant agerande.

      Radera
    7. Jomenvisst. Jag får önska dig lycka till med att hamra in i medmänniskor som lever normala liv att de är omoraliska som ständigt "skadar andra för egen vinning" och att deras eventuella motargument inte har något värde utan bara är "bjäbbiga". Funkar det och löser klimatproblematiken så kommer jag vara den första att gratulera dig - då har du gjort en fantastisk insats. Själv väljer jag att jobba lite annorlunda.

      Radera
    8. Jaja, nu har jag i alla fall givit dig en glimt av sanningen, men om du likväl insisterar på att ta det blå pillret är det inte mycker mer jag kan göra åt saken.

      Radera
    9. Nå då får väl jag säga samma sak. Mea culpa jag missade din parentes.

      Men då flyger vi både du och jag trots att vi dödar två människor på detta vis. Allt enligt den artikel du länk till. Är det verkligen rimligt. Kräver det inte någon sorts kasualitet mellan den enskilda flygbiljetten och ett ökat antal dödsfall.Artikeln verkar behandla genomsnitt.

      Radera
    10. Anonym 13:27. Vår värld är så kaotisk att vi nästan aldrig kan beräkna med säkerhet vad våra handlingar resulterar i, och därför är genomsnittsbegreppet (jämte besläktade probabilistiska och statistiska tankeredskap) oundgängligt.

      Radera
    11. Olle, jag håller inte med dig om att moral är något man väljer. Antingen existerar det en objektiv moral om vilken människan kan bli medveten, eller så gör det inte det. (Undertecknad tror på det förra)

      Radera
    12. Lars 14:25. Så skulle det kunna ligga till (fast till dess någon ger argument för det, starka nog att övertrumfa Ockhams rakkniv, så är jag skeptisk), men oavsett det så bestämmer du själv vilka moraliska (eller omoraliska) ståndpunkter som skall ligga till grund för de val du gör i livet.

      Radera
  2. Jag håller med dig. Dessutom är det betydligt bekvämare att åka tåg än att flyga.

    Jag såg ett TV-program där två personer skulle ta sig från Washington DC till NYC. Vitsen var att se vilket färdmedel som tog kortast tid. Facit blev att tidsåtgången var ungefär densamma. Den som valde flyget måste först krångla sig ut till Arlington, gå genom säkerhetskontrollen och checka in. Framme på La Guardia gällde det att ta sig in till Manhattan.

    Den som tog tåget steg på på Union Station mitt i hjärtat av Washington DC och anlände till Penn Station, mitt i hjärtat av Manhattan. Resan kunde avnjutas på ett betydligt bekvämare säte i järnvägsvagnen än i en flygplansstol. Det gick att läsa en bok och att njuta av utsikten genom tågfönstret.

    I slutet av programmet tillfrågades några slumpmässigt utvalda personer på en gata vilket av alternativen de föredrog. Jo, så gott som alla föredrog att flyga. Det var bara "nördar" som valde tåget.

    När min hustru och jag for till Göteborg för att hylla dig i oktober, lyckades jag inte finna två tågboljetter på samma tåg. Vi nödgades därmed att välja flyget. Men flyget var ett betydligt billigare alternativ än tåget. En sådan vansinnighet borde åtgärdas.

    SvaraRadera
  3. Jag undrar för övrigt hur det kommer sig att klimatmedvetenheten har uppstått just nu? Tänk om vi redan på 50-talet hade kunnat inse koldioxidens inverkan på klimatet. Då hade vi kanske kunnat vända trenden med stigande medeltemperatur. Kan det vara så att intelligent liv i universum ofrånkomligen gräver sin egen grav genom överkonsumtion? Kanske våra begär driver oss mot undergången långt tidigare än uppkomsten av en paperclip maximizer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Palme framhöll upprepade gånger i intervjuer på 70-talet (finns på youtube) att klimatet var ett av de främsta skälen för kärnkraften.

      Frankrike gick också den vägen, men exvis Tyskland och USA hade för mycket inhemska fossiler och inhemska fossilintressen för att nå särskilt långt. Men det är samtidigt lite av tillfälligheter, för med rätt ledare så kunde det trots de starka fossilintressena gått annorlunda.

      Radera
  4. Men måste det inte finnas pragmatik i detta. Varken du jag eller jeppen är beredda att börja leva på u-landsstandard. Och gjorde det komer vi inte ens att uppnå status av föredömen. Vi blir dumförklarade det är allt.

    SvaraRadera
  5. Det är en sak att moralisera , en annan att leva som man lär. Då finns det alltid en mängd förklaringar varför inte jag kan.

    SvaraRadera
  6. Nu är detta en lite gammal bloggpost så förmodligen kommer ingen att se min kommentar utom Olle (framförallt inte jeppen som jag väl framförallt riktar mig till). Men jag råkade gå in och läsa och kände mig manad att svara.

    Jag tycker faktiskt inte det är en speciellt stor uppoffring att sluta flyga. Jag slutade med det för rätt många år sen och mitt liv blev inte sämre av det. Jag kör heller aldrig bil (där kan jag dock förstå folk som har svårt att sluta, om de bor där det är dålig kollektivtrafik och det är för långt att cykla).

    Sen tycker jag inte det är så produktivt att bara lägga all sin energi på att ens egen livsstil ska bli så resurssnål som möjligt - problemen går som sagt inte att lösa bara på individuell nivå, och jag tycker det är allas ansvar att försöka förbättra samhället. Men detta ansvar är faktiskt inte bara en tråkig och jobbig plikt att slänga i ansiktet på andra människor som konsumerar för mycket! Det kan faktiskt finnas en glädje i att försöka förbättra samhället, om du hittar en bra grupp människor att göra det tillsammans med. Faktiskt skulle jag ha gått miste om många av de lyckligaste och mest meningsfulla ögonblicken i mitt liv om jag inte hade ägnat mig åt sådant arbete. Jag unnar er alla att också vara med och skapa sådana sociala sammanhang.

    SvaraRadera