Emma Frans årets folkbildare!

Kom ihåg vad jag skrev här på bloggen redan i juli 2014, långt innan Emma Frans nådde den nivå av berömmelse hon har idag:

Emma Frans är ofta först bland svenskspråkiga skribenter med spännande nyheter om beteendevetenskap och annan forksning, och om någon vill utnämna Emmas selektion till Sveriges bästa vetenskapsblogg just nu så har jag inget att invända.

Just hennes blogg har varit halvt om halvt vilande det senaste året, men Emma arbetar desto mer med folkbildning via en rad andra kanaler, och idag har Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) tillkännagivit att hon utsetts till Årets folkbildare 2017. I skrivande stund är deras webbplats svår att nå på grund av den överlastning av trafik som tillkännagivandet givit upphov till, men på föreningens ordförande Peter Olaussons blogg Faktoider hittar vi följande uttalande:

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har utsett Emma Frans, doktor i medicinsk epidemiologi, till Årets folkbildare 2017. Emma Frans tilldelas utmärkelsen för sin förmåga att på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt sprida kunskap och förklara myter och missförstånd kring vetenskap.

– Emma Frans har fått särskilt mycket uppmärksamhet det senaste året och det förtjänar hon. Hon är den första folkbildaren som började sin verksamhet på sociala medier och det är fortfarande där hon har sin starkaste plattform. Sociala medier har visat sig vara vår tids främsta kanal för förvillande – där behövs källkritik och folkbildning mer än någon annanstans, säger Peter Olausson, ordförande för Vetenskap och Folkbildning.

– Men det är inte tillräckligt att behärska en kanal. Emma Frans är verksam på Twitter, och en stor tidning, och nu även i bokform. Det är så en modern folkbildare behöver arbeta: I olika kanaler med olika möjligheter och framför allt olika målgrupper.

[...]

Doktor Emma Frans gav under 2017 ut boken Larmrapporten - Att skilja vetenskap från trams, på Volante förlag. I boken redogör Frans på ett pedagogisk sätt för hur vi som individer kan navigera genom den djungel av information som florerar runt omkring oss dagligen. Med hjälp av lustiga anekdoter tagna ur vardagslivet beskrivs begrepp som placeboeffekten och cherry picking. Även avdelningar rörande källkritik, informationsinhämtning och statistik avhandlas med hjälp av tydliga exempel, ofta hämtade från verkligheten.

Genom att Emma Frans uttrycker sig lättbegripligt och ofta med en stor portion humor, utan att tumma på det vetenskapliga förhållningssättet, är hon en god folkbildare i den digitala tidsåldern.

Jag instämmer i allt detta, och kan tillägga att jag funnit Emmas bok så bra, med dess närmast unika kombination av lättillgänglighet och vederhäftighet, att jag avser använda den på den kurs inom lärarutbildningen på Göteborgs universitet som jag är engagerad i.

Grattis Emma!