Midvinterbetraktelse över filosofi, utilitarism och det akademiska samtalet

Moralfilosofi är ett viktigt kunskapsområde, och jag gillar när det uppmärksammas i den allmänna debatten. Därför borde jag rimligtvis välkomna att filosofistudenten och kulturskribenten Lapo Lappin häromdagen fick en artikel i ämnet publicerad i tidskriften Kvartal. Ändå vill jag meddela vissa reservationer rörande Lappins text, vilken bär den braskande rubriken Statens etiska råd bjöd in förespråkare av spädbarnsmord. I tur och ordning:

1. Artikeln tar formen av en rapport från en akademisk tillställning i Stockholm veckan innan, nämligen Statens medicinsk-etiska råds etikpristagarseminarium, och skjuter in sig på två av deltagarna, nämligen den välkände svenske moralfilosofen Torbjörn Tännsjö (som i egenskap av pristagare stod i centrum för mötet), och hans ännu mer kände australiensiske kollega Peter Singer. Lappins moralfilosofiska grundsyn skiljer sig kraftigt från Tännsjös och Singers, och det är givetvis helt i sin ordning, men istället för att koncentrera sig på vilka argument dessa förde fram vid seminariet lägger han så stor emfas vid vilka förgripligheter de yttrat i andra sammanhang att hans text blir till en del av den kancelleringskultur i vilken meningsmotståndare skall tystas.^1,2 Han uttrycker stor upprördhet över att Tännsjö och Singer erbjuds plattform av Statens medicinsk-etiska råd (SMER) att framföra sina ståndpunkter, trots att dessa "torde vara välkända för medlemmarna" i detta råd.³ Särskilt anstötligt verkar vara att Singer "fick [...] varma applåder av de församlade etikerna". Artikeln kan knappast förstås som annat än ett försök av Lappin att deplattformera Tännsjö och Singer, vilket enligt min mening är fel sätt att hantera akademiska meningsmotsättningar: bättre än att försöka tysta sina meningsmotståndare är att diskutera med dem.

2. Både Tännsjö och Singer har förvisso uttalat en och annan moraliskt svårsmält tanke, som exempelvis Tännsjös funderingar kring klimatdiktatur, och den singerska idé om postnatal abort som åsyftas i rubriken till Lappins artikel. Jag vill dock mena att det är viktigt att ha en levande och förutsättningslös akademisk diskussion som ifrågasätter de tabun och går utanför det Overtonfönster som för närvarande råder. Bland de olika akademiska discipliner som finns är det just filosofin som oftast varit bäst på detta gränsöverskridande och kritiska tankearbete; Tännsjö och Singer är föredömliga utövare av detta arbete, och jag hoppas se dem fortsätta i många år till.

3. Lappin avvisar den moralfilosofiska inriktning som benämns utilitarism och som både Tännsjö och Singer bekänner sig till. Och fastän jag för egen del känner en försiktig dragning till utilitaristiskt tänkande så kan jag förstå argumenten emot. När motståndet mot utilitarism blir så dogmatisk att man avvisar varje kvantiativ konsekvensetisk avvägning i varje läge blir det dock snudd på absurt, men det är här Lappin hamnar när han gör (det antytt skandalösa) avslöjandet att en av Tännsjös tidigare elever, "Christian Munthe, professor i praktisk filosofi på Göteborgs universitet samt sakkunnig i flera etiska råd, erkände att han förlitar sig flitigt på utilitaristiska resonemang", och när han mot slutet av sin artikel ansluter sig till ståndpunkten att "spridningen av ett utilitaristisk tankesätt [...] bör hindras oavsett vad".⁴

Jag har här inte alls berört själva ämnet för SMER-mötet, nämligen prioriteringar inom vården. Detta förefaller sekundärt även för Lappin vid sidan av hans allmänna angrepp på sina måltavlor Tännsjö och Singer, men han ställer de utilitaristiska principer de förordar mot den så kallade människovärdesprincipen. I ett svar till Lappin i samma tidskrift problematiserar Tännsjö på ett belysande vis begreppet människovärde. Jag vill också rekommendera Christer Sturmarks vittförgrenade och mycket intressanta samtal med Tännsjö och Singer i Fri Tanke-podden, inspelat i nära anslutning till SMER-mötet.

EDIT 22 december: En videoupptagning av SMER-mötet finns nu på YouTube.

Fotnoter

1) Jag känner till en del om kancelleringskulturen, bland annat genom att jag en gång i tiden var en del av den.

2) Lyssna gärna till det senaste avsnittet av Vetenskapligt med Häggström och Livh i vilket vi för ett djuplodande samtal med datalogen och vännen Thore Husfeldt om den skadliga kancelleringskulturen och besläktade frågor om akademisk frihet.

3) Till Lappins försvar skall dock sägas att han så sent som förra året bjöd in Tännsjö som gäst i sin egen podcast och bidrog till ett intressant samtal kring dennes moralfilosofiska ståndpunkter.

4) Frågan är såklart hur bokstavligt "oavsett vad" är tänkt att läsas. Jag skulle knappast tro att Lappin vore beredd att ta till (låt oss säga) spädbarnsmord eller krig om det skulle behövas för att hejda de utilitaristiska tankefigurernas utbredning. Deplatformering av en och annan universitetsprofessor verkar däremot ligga inom ramen för de medel han anser helgas av detta angelägna ändamål.