måndag 24 juni 2019

Nu höjer jag ett bekymrat pekfinger mot två professorskollegor på ekonomsidan

I en debattartikel rubricerad Dags att skrota flygskammen i Dagens Industri häromdagen meddelar ekonomprofessorerna Per-Olov Johansson och Bengt Kriström att "ur klimatsynpunkt är en flygresa mellan Umeå och Stockholm inget problem". Jag kan bara konstatera att för att påstå något sådant behöver man virra bort sig så totalt i sofistikerade marginaleffektsresonemang, i kombination med en statisk samhällssyn, att man inte längre kan se det enkla faktum att ett utsläpp är ett utsläpp är ett utsläpp.

Ack ändå om författarna hade landat (no pun intended) i något i stil med att...
    vi finner det överraskande och en smula perverterat att den som önskar hålla nere CO2-utsläppen med rådande system inte verkar ha anledning att undvika inrikesflygandet, varför andra sätt att minska detta flygande (med vidhängande utsläpp som ju trots allt finns där) snarast bör utformas.
Men något sådant säger de dessvärre inte, utan de stannar vid budskapet att vi glatt kan flyga vidare utan att bekymra oss. Den sortens lättsinne bekymrar mig. Överhuvudtaget skulle jag vilja råda mina professorskollegor på ekonomsidan att vara lite mer vaksamma mot marginaleffektsresonemang1 av typen...
    oj, en rullatorburen gammal pensionär har irrat sig in i de ruffiga hamnkvarteren, då är det oproblematiskt om jag rånar honom, för annars kommer garanterat någon annan att göra det.

Fotnot

1) Härmed inte sagt att jag kategoriskt skulle vara emot marginaleffektsresonemang, vilka ju bland annat har kommit att bli ett centralt analysverktyg i den effektiv altruism-rörelse jag har ett gott öga till. Jag vill absolut inte fördöma resonemang av typen "om jag drar i spaken så att spårvagnen växlas in på ett sidospår blir nettoeffekten fyra sparade människoliv", men vill varna för att i praktiska situationer (där det som regel går att lyfta sig ur den snävaste problemformuleringen och överväga en korrigering av förutsättningarna) betrakta resonemanget som oproblematiskt och upphöja det till sista ordet.

söndag 16 juni 2019

Överraskad av bilradion

Vid 17.30-tiden igår hände något lite märkligt. Min fru och jag hade just tagit plats i vår hyrbil, och när jag vred om tändningsnyckeln gick radion automatiskt igång, som vanligt med något pratprogram eftersom vi nästan alltid har den inställd på P1. Så långt inget konstigt, men efter några sekunder såg jag mig föranledd att ställa en fråga:
    Hörde du vad det allra första ord som kom ur radion var, visst lät det som Häggström, är inte det lustigt?
Efter ytterligare några sekunder hördes samma ord igen, denna gång omedelbart föregått av Olle, och strax framkom att ämnet för diskussionen verkade vara artificiell intelligens. Senare kunde konstateras att det var en repris av torsdagens avsnitt av Människor och tro, och att programmet innehöll långa stycken ur en intervju med mig gjord i samband med ett framträdande på Vetenskapsfestivalen den 7 april i år.

Avsnittet bär rubriken Artificiell intelligens och religion och bjuder också på samtal med bland andra ett par kollegor på mina båda nuvarande arbetsplatser - Karim Jebari på Institutet för Framtidsstudier och Ann-Sofie Axelsson på Chalmers. De delar där jag är med börjar cirka 24:50 in i ljudfilen.

torsdag 16 maj 2019

Två Göteborgsframträdanden den närmaste veckan

Tillåt mig flagga för ett par framträdanden jag gör i hemstaden Göteborg den närmaste veckan, med fokus på olika aspekter av den snabbt framväxande digitala tekniken:

tisdag 9 april 2019

The European Commission's Ethics Guidelines for Trustworthy AI

In January I commented on a draft version of the Ethics Guidelines for Trustworthy AI prepared by the European Commission's High Level Expert Group (HLEG) on AI. The final version of the Guidelines was officially released yesterday.

I strongly recommend the candid and sincere reflections on the Guidelines by HLEG member Thomas Metzinger in an op-ed in Der Tagesspiegel. Thomas and I collaborated a bit on preparing some writings in the Guidelines (albeit unsuccessfully as regards what actually ended up in the final version) towards the end of HLEG's work on them. I share his disappointment about how the Guidelines turned out, and I agree with his remarks about "ethical white-washing" and how "industry organizes and cultivates ethical debates to buy time – to distract the public and to prevent or at least delay effective regulation and policy-making", as well as with his balanced statements that the Guidelines are "a compromise of which I am not proud, but which is nevertheless the best in the world on the subject. The United States and China have nothing comparable" and that
    their legal anchoring in European fundamental values is excellent, and the first selection of abstract ethical principles is at least acceptable. Only the genuine normative substance at the level of long-term risks, concrete applications, and case studies has been destroyed.
In the final paragraphs of the op-ed Thomas emphasizes the urgency of the situation:
    The first step is good. But it is high time that universities and civil society recapture the process and take the self-organized discussion out of the hands of industry.

    Everyone is feeling it: We are in a rapid historical transition that is taking place at many levels simultaneously. The window of opportunity within which we can at least partially control the future of AI and effectively defend the philosophical and ethical foundations of European culture will close in a few years' time. We must act now.

torsdag 4 april 2019

Några videor i vilka jag pratar AI

Sedan en kort tid tillbaka är jag ordförande i den AI-etikkommitté som Chalmers Artificial Intelligence Research Centre (CHAIR) inrättat. Här en kort videosnutt där jag säger några ord om vad det hela går ut på:

När jag ändå håller på och visar videor med mig själv i huvudrollen kan jag passa på att bjuda på en lika kort intervjusnutt inspelad i samband med det heldagsmöte rubricerat Ansvarsfull teknisk utveckling – AI, robotik och etik som Vetenskapsrådet (VR) anordnade i Stockholm den 8 mars i år:

Här mitt föredrag från samma möte:

Och här den paneldiskussion som avslutade VR:s möte och som jag också medverkade i:

måndag 25 mars 2019

Min medverkan i 2019 års Vetenskapsfestival: tre paneldiskussioner och ett föredrag

Nästa vecka är det dags för 2019 års upplaga av Vetenskapsfestivalen i Göteborg, och jag kommer i vanlig ordning att medverka i ett antal programpunkter:

  • I anslutning till ett föredrag av Michael Burdett, söndagen den 7 april klockan 13:00, med rubriken God, technology and artificial intelligence deltar jag i ett panelsamtal, där förutom Burdett även Ann-Sofie Axelsson, Martin Westerholm och Pontus Nilsen är med. Det hela äger rum i Kjell Härnqvistsalen, i Hus A, Pedagogen, vid Grönsakstorget.