Brexit

Halvannan månad har förflutit sedan Brexit-omröstningen och det chockerade beskedet om dess utfall, men ämnet förtjänar givetvis fortsatt diskussion, dels naturligtvis för att ett brittiskt utträde ur EU är en stor händelse i sig, men också för att utfallet exemplifierar den bredare (och mycket oroande) strömning jag diskuterade i min förra bloggpost. Det aktuella sommarnumret av husorganet New York Review of Books bjuder på inte mindre än tre utförliga artiklar om detta ämne. Rekommenderad läsning!

• Jonathan Freedland: A Howl of Rage. Det här är den bästa sammanfattning av hela Brexit-historien jag sett. Freedland skriver om 70 år av fred, om globalisering och automatisering, om politiskt rävspel och dito missbedömningar, om David Cameron, om social segregation, om immigration och flyktingkris, om mordet på Jo Cox, om Boris Johnson, om Michael Gove, om Nigel Farage, om regionala och demografiska röstningsmönster, om Regrexit, om Jeremy Corbyn, om Skottland och Nicola Sturgeon, och om Theresa May. Alltsammans är egentligen redan bekant (om än inte fullt lika kompetent sammanfattat) sedan tidigare, så på så vis är det måhända ingen katastrof att just denna text (i motsats till de båda följande) ligger bakom betalvägg.

• Mervyn King: Which Europe Now? Denna text fokuserar mer på EU (och framför allt på eurozonen och dess skakiga framtid) än Freedlands, och bjuder på lite mer originella vinklingar. King ser överraskande odramatiskt på ett brittiskt utträde ur EU, då han noterar att de redan står utanför såväl euro som Schengen, och gör följande jämförelse: "Why would you want to be a member of a tennis club if you do not play tennis and indeed actively dislike the game, simply in order to play a game of bridge once a month?" Vissa av hans historiska paralleller har jag svårt att se relevansen hos, som Kissingers 65 år gamla yttrande "The traditional role of an island power towards a land-mass [is] to prevent the consolidation of that continent under a single rule", men texten ger likväl intressanta perspektiv.

• Zadie Smith: Fences: A Brexit Diary. Denna text är utan tvekan den allra mest läsvärda av de tre. Smith resonerar, delvis med stöd av sina egna erfarenheter av livet i ett multikulturellt men segregerat London, hur omröstningens utfall kan förstås. Jag kan här omöjligt göra rättvisa åt hennes många insikter, men en av de tankar hon formulerar är ungefär denna: Är det verkligen rimligt att vi - den priviligierade akademiska övre medelklass som gör vad vi kan för att med hjälp av både bildliga och bokstavliga stängsel avskärma oss från andra sociala strata - pekar finger åt de mindre priviligierade som inga andra medel för avskärmning har än att rösta för Brexit?