söndag 14 augusti 2016

Egen rymddräkt finnes

Jag läste den första gången vid kanske 13 års ålder, och sedan ytterligare tre gånger under det närmast följande årtiondet. Och nu, 48 år gammal, har jag precis läst den en femte gång, och kan konstatera att denna fantastiska ungdoms- och äventyrsroman ännu håller måttet i mina ögon. Jag talar om Robert Heinleins Have Space Suit - Will Travel (på svenska Egen rymddräkt finnes) från 1958.

Boken utspelar sig vid en tid som doftar mycket starkt av amerikanskt 50-tal, med den iögonfallande skillnaden att kolonisationen av Månen så smått har hunnit påbörjas. Den välartade 18-årige småstadspojken Kip och det bångstyriga 11-åriga underbarnet Peewee träffas genom en bisarr tillfällighet och dras in i en virvelström av äventyr (som tar dem till Månen, till Pluto, och sedan ännu längre bort) samtidigt som de utvecklar en varm vänskap som möjligen kan ha stått som modell för den mellan Leonard Hofstadter och Sheldon Cooper. Några enstaka gånger skymtar hos författaren fram värderingar som idag inte känns alldeles fräscha, men jag föredrar att bortse från dessa och istället lyfta fram det jag finner vara tre huvudteman i boken, nämligen (a) trofast vänskap, (b) värdet av goda kunskaper i matematik och naturvetenskap, och (c) vikten av att rädda mänskligheten från utplåning. Kanske har boken påverkat mig mer än jag hittills varit medveten om.

3 kommentarer:

  1. Kul!
    Denna bok fascinerade också mig mer än någon annan i min ungdom och också jag läste den ett antal gånger.

    Jag blev av med den men för några år sedan letade jag efter den, hittade ett exemplar på Blocket och läste den högt för min då kanske 12-åriga dotter.
    Jag tyckte fortfarande den var fantastisk. Min dotter tyckte den var bra men blev inte lika förtrollad.

    Jag inser att jag måste truga den även på mina andra två barn.

    Moderväsendet äger!

    SvaraRadera
  2. Läste också boken när jag var sådär 13. Tror annan SF påverkade just mig mer, men det är länge sedan, så minnet har bleknat. Jules Verne, Artur C Clark och Isaac Asimov. De tre robotlagarna och hur de inte är nog tex. En helt annan bok spred nyss goda vibbar.

    Talade nyligen via mobil med min bror som fanns på besök i mitt lantställe och han sa att han just sett ett mycket intressant program på tv med en professor Olle som just gett ut en bok som min bror tänkte läsa. Avbröt honom med att vi fick tala om programmet när jag kommit ut dit om några timmar. Tog diskret med boken. Vid middagen tackade honom för hjälpen att byta några tunga fönster och överlämnade till hans stora förvåning och glädje boken. Ser därmed fram mot lite givande samtal med honom om drakarna. Böcker påverkar fortfarande.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  3. Håller med! Boken är fantastisk. Starman Jones är lika bra./ Peter Ekberg

    SvaraRadera