- I Sverige tycker vi att en elevs lärare är den som bäst bedömer elevens kunskaper och därför låter vi lärare sätta betyg på sina elever. Det är ett betygssystem som bygger på tillit.
Vi har dock också ett utpräglat marknadssystem för skolan. Höga betyg är en konkurrensfördel, så det skapar incitament för skolor alla att sätta högre betyg än vad elevernas kunskapsnivåer förtjänar. I klarspråk kan man säga att skolor drivs att fuska med betygen för att skaffa sig bättre positioner på marknaden.
Om alla skolor gjorde detta lika mycket skulle det ändå vara dåligt, för det leder till betygsinflation. Men det skulle vara ett slags rättvist fusk. Så är det dock inte. Friskolor fuskar mer. Och de stora vinstdrivande koncernernas skolor fuskar mycket mer. Jättemycket faktiskt, och värst är Kunskapsskolan och Internationella Engelska skolan.
Det här visar Jonas Vlachos i en ny rapport. Han använder inte termen fusk, men jag tycker att det är en rimlig term.
Man ser ibland argument för att friskolorna är bra, för att de har bättre kunskapsresultat. Men Jonas visar att HELA betygsövertaget som t ex Kunskapsskolan har över kommunala skolan kan förklaras av Kunskapsskolans tendens att sätta högre betyg (relativt de resultat som elever visat på prov) än den kommunala skolan.
Det här är ju inte bara orättvist. Det underminerar på flera sätt förtroendet för både skolsystemet och betygssystemet. Det kommer också tvinga oss att överge ett system där vi litar på att lärare som bedömare av elevers kunskap. Dessutom har hela det här fusket i sig skapat möjlighet att propagera för förträffligheten hos de vinstdrivande skolorna på falska grunder.
Internationella Engelska skolan och Kunskapsskolan, som är de värsta här, borde skämmas. Men det borde även de politiker som var naiva nog att införa det här systemet.
Jomenvisst! Att grundaren av Internationella engelska skolan erhållit utmärkelsen "Årets affärsbragd" av SvD leder till eftertanke.
SvaraRaderahttps://www.svd.se/gor-det-av-overtygelse--inte-for-en-guldskatt
Det borde inte vara "en god affär" att starta en friskola.
Men jag har många tvivelaktiga erfarenheter från min tid på KTH. Där trycte mina chefer på, för att jag skulle godkänna så många som möjligt. Anledningen var att man jagade "HÅP" eller "helårsprestationer". Sådana utgjorde en av grunderna för anslag från departementet. Nedan redovisar jag en av mina otaliga erfarenheter. (Jag inbillar mig naivt nog att sådant inte kan inträffa på Chalmers.)
En gång var det en student vid KTH i Södertälje som endast hade en resttenta kvar för att kunna få ut sin examen. Det gällde matematik. Jag fick i uppgift att iordningställa en extra tentamensskrivning åt honom. Efter fem minuter lämnade han in blankt. Jag gav honom textbladet och dessutom mina lösningar, som han fick ta med sig hem. Så gick det en vecka. Jag fick ånyo i uppdrag att iordningställa en tentamensskrivning åt honom. När han kom gav jag honom samma textblad som förra gången. Då protesterade han. Han ville ha andra uppgifter. Jag vägrade. Jag frågade om han ens tittat på uppgifterna och lösningarna jag givit honom. Han menade då att det hade varit meningslöst, eftersom han bedömt att just de uppgifterna inte skulle återkomma. När jag frågade om han alls läst på under den gångna veckan, svarade han "Ja, på bussen."
Sedan gick han till kansliet. Där begärde och fick han en ny examinator. Då blev han godkänd.
Min blygsamhet hindrar mig inte att citera ur en artikel jag skrivit själv i Svenska matematikersamfundets medlemstidning, Bulletinen, majnumret 2017. Se nedan.
SvaraRadera"Ett av nationalekonomins fundamenta säger att all verksamhet som kan ge en högre
avkastning än "den riskfria räntan" är förknippad med en risk. Sedan att par årtionden tillbaka
är det tillåtet att starta friskolor i Sverige. Tanken har varit att kommunerna ska kunna
avhända sig en del av skolansvaret till aktörer som förespeglar högre effektivitet, genom att
betala ut "skolpengar" för eleverna. När friskolor har startats har ofta kommunerna frikostigt
tillhandahållit byggnader och materiel till en billig penning. Detta har förstås inneburit en
lyckosam start för friskolorna ifråga. Och visst gick de flesta av dem med vinst också, under
flera år. Ser man närmare på hur detta gått till, vilket har gjorts i bland annat några TV-reportage,
så förstår man bakgrunden. Lärartätheten är lägre, lärarna är ofta sämre utbildade,
klasserna är större, skolbibliotek med bibliotekarie kan saknas och man kanske inte har någon
egen matsal utan delar ut matkuponger som gäller på McDoland’s istället för att servera
eleverna lunch. Förespeglingen att skolan skulle kunna drivas effektivare än i kommunal regi
har alltså inte infriats. Dessutom har numera ett antal friskolor verkligen gått i konkurs. Att
så skulle komma att ske, var egentligen ganska enkelt att förutsäga för den som kände till
några av nationalekonomins grunder. Vid en konkurs får kommunen ifråga återta ansvaret
för eleverna. Aktörerna har alltså ett förmånligt skyddsnät, genom att kunna avhända sig
alla konsekvenser. Men om en kommun har dålig ekonomi kan den inte tvinga någon friskola
att ta hand om någon undervisning; det är bara "russinen i kakan" friskolorna vill ta för
sig av. Det råder alltså inte någon symmetri. Att begränsa vinstuttaget vid drift av både
friskolor och privata vårdinrättningar räcker inte."
Lägg därtill att både friskolor och kommunala skolor numera måste använda resurser till marknadsföring i stället för att använda dem till god undervisning. Vidare måste det, för att "valfrihet" ska kunna upprätthållas, finnas viss redundans av både skollokaler och skopersonal. Inte något effektivt sätt att använda resurser, precis.
Ja, ett av minst två stora problem med friskolor. Det andra rör hur friskolor förstärker segregationen. Att den svenska vänsterrörelsen inte lyckats slå hål på denna liberala "frihetsreform" är en stor besvikelse.
SvaraRaderaÄnnu ett problem är frågan vad som händer med en friskolas arkiv vid en konkurs. De politiker som euforiskt drivit igenom möjligheten att starta friskolor tror jag skulle svara ungefär så här "Jag tänkte inte på det", om de fick frågan.
RaderaDu Olle lät ju ganska positiv till Jan Björklund i din bok ”Riktig vetenskap och dåliga imitationer”. Hur ser du på honom nu, när han suttit i regeringsställning i 8 år, apropå ämnet i denna bloggpost?
SvaraRaderaSjälv kommer jag att tänka på dåvarande skolministern Beatrice Ask, som inför friskolereformen yttrade: ”Varken jag eller riksdagen vet hur det här kommer att se ut. Låt oss se vad skolornas kreativitet räcker till.” (Aftonbladet 1993-12-15)
Och nog är det väl skolornas kreativitet som nu visar sig…
På den tiden hyste jag stora förhoppningar på Björklund, men när jag tänker på det idag känner jag mig rejält besviken.
RaderaPeter Wolodarski skrev i DN 3 juni:
SvaraRadera"Skolbetygen har stor betydelse för den enskilde. Sverige har skapat en marknad där det delas ut glädjebetyg utan närmare kontroll. Det är ett stort svek."
Länk till hela den tänkvärda artikeln:
https://www.dn.se/ledare/kolumner/peter-wolodarski-underkant-for-skolkoncernernas-gladjebetyg/
En fråga till: Hur ser du på den flitige skoldebattören Inger Enkvist? Noterar i den länkade intervjun att frågan om friskolorna och glädjebetygen inte nämns över huvud taget. Och jag kan inte påminna mig att jag sett henne nämna det. Det gör mig väldigt skeptisk till henne.
SvaraRaderaSer också att hon medverkar på bloggen Det goda samhället, vilket gör mig än mer skeptisk.
http://www.gp.se/ledare/enkvist-skolan-beh%C3%B6ver-radikala-reformer-1.6527122
Jag brukar ha e-postkontakt med Inger Enkvist ett par gånger om året. Vi är oftast samsynta när det gäller skola och undervisning. Av denna kolumn av henne framgår dock att vi inte är helt eniga.
Raderahttps://www.svd.se/varfor-inte-ta-efter-dem-med-hog-kvalitet/av/inger-enkvist
Jag var gymnasielärare under många år innan jag fick min lärartjänst på KTH. Under årens lopp råkade jag då ut för didaktiker på studiedagar som påstod sig kunna göra oss lärare mer professionella. Jag har nyligen läst boken ”Dumhetsparadoxen” av Mats Alvesson och André Spicer. I boken häcklas alla dessa självutnämnda ”didaktikexperter” som duperar skoledare och även chefer inom andra sektorer att tro på deras idéer. De började dessvärre få in en fot även på KTH innan jag pensionerades därifrån. Denna video kan mycket väl sägas vara en fullt realistisk parodi på hur dessa personer bedriver sin verksamhet. https://www.youtube.com/watch?v=zQqB7Zo8ifE
Jag kan inte inse att de på något sätt bidrar till att göra Sverige till en kunskapsnation.
I sin kolumnn i dagens (20 juli) SvD hyllar Inger Enkvist återigen Internationella Engelska Skolan.
Raderahttps://www.svd.se/klarsprak-och-harda-slutsatser-i-sommarlasning/av/inger-enkvist
"En skola känd för arbetsro och goda resultat och för att samtidigt ha genererat ett överskott" skriver hon.
Jag har inenting emot ideellt drivna friskolor, speciellt inte sådana som sätter elevernas kunskapsinhämtande främst, om det händelsevis skulle finnas några sådana. Beträffande Internationella Engelska Skolan har jag invändningen att man siktat på god avkastning på satsat kapital då den startades. Om elevernas kunskaper sedan råkar bli bättre än i kommunala skolor är det i så fall bara en bonus. Om istället detta varit huvudsyftet hade förstås Internationella Engelska Skolan aldrig startats.