onsdag 17 oktober 2018

I P4 igen, om statistik och våra felkalibrerade hjärnor

Idag den 17 oktober har jag varit tillbaka hos Stefan Livh i P4 Göteborg igen. Diskussionen denna gång handlade om våra felkalibrerade hjärnor, om behovet av rigorösa statistiska metoder inom vetenskapen, om avståndet mellan Mölnlycke och Åmål, och lite grand på slutet om den kritik jag riktat här på bloggen mot Göran Lambertz angående dennes hemmagjorda sannolikhetskalkyl. Cirka 1:08:53 in i sändningen börjar vårt samtal, och det håller på (inklusive diverse avbrott för musik och nyheter) fram till cirka 1:42:15.

2 kommentarer:

  1. Jag har två kommentarer: I sammanhanget tycker jag det är viktigt att ta upp att statistiska metoder och resultat ofta rymmer ett antal osäkerheter (fel) som väldigt sällan förmedlas och det även i vetenskapliga sammanhang som ex.v. inom läkemedelsprövning. Att ta med alla dessa fel i den statistiska modellen är nästan aldrig möjligt och det är väsentligt att förstå att resultat i form av signifikans, konfidensintervall etc. i sig är osäkra och det även om de statistiska metoder man använder är korrekta och sunda. Det är något som sällan framkommer och borde betonas mer.
    Den andra kommentaren gäller Lambertz. Du säger i programmet dels att han är mycket smart (jäkligt klipsk) och dels att de beräkningar han presterat för att visa på att Quick är skyldig är rent nonsens och uppenbart felaktiga när man tittar lite närmre på dem. Det sägs kanske inte direkt ut i programmet men jag uppfattar det som att din slutsats är att Lambertz felaktiga beräkningar beror på att han inte läst matematik sedan gymnasiet och hade för stor tro till sin egen matematiska förmåga. Den slutsatsen är inte rimlig, utan allt som framkommit visar på att Lambertz avsikt med beräkningarna var att vilseleda. Det blir ännu tydligare om man sätter in beräkningarna i sitt sammanhang, med det Lambertz skrivit i övrigt om fallet för att driva tesen att bevisningen mot Quick är mycket stark.

    Om Lambertz varit vilken skribent som helst hade hans skriverier inte haft så stor betydelse. Fallet Quick är spektakulärt och det är nästan naturligt att någon konspiratorisk författare med livlig fantasi skulle lockas av tanken att Quick trots allt är skyldig och försöka leda det i bevis. Nu är inte Lambertz vilken konspiratoriker som helst utan f.d. justitiekansler och vid tiden för resningarna domare i Högsta domstolen, själva grunden för Sveriges rättstillämpning. Hans agerande i Quick-fallet är mycket allvarligt, i sig kanske mer än det faktum att en psyksjuk person i lägsta instans kunde bli dömd för åtta mord utan egentlig bevisning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om jag såklart inte kan bevisa att du har fel, så delar jag inte din bedömning att "Lambertz avsikt med beräkningarna var att vilseleda". Den mänskliga förmågan att under inflytande av önsketänkande lura sig själv är mycket stor.

      Radera