Igår medverkade jag åter1 i radioprogrammet Förmiddag i P4 Göteborg för ett längre samtal med programledaren Stefan Livh. Denna gång behandlade vi ett knippe brännande frågor kring smartphones, sociala medier, chatbots och artificiell intelligens, samt vad dessa teknologier kan föra med sig för våra liv idag och i framtiden. Vårt samtal börjar cirka 1:03:54 in i sändningen och avrundas kring 1:37:55, i samband med att de drar igång den önskelåt jag beviljats med hänvisning till att det råkade vara min födelsedag.2 Lyssna här!
Fotnoter
1) Det här var femte gången. De fyra tidigare samtalen ägde rum 22 februari 2016, 2 mars 2016, 21 september 2017 och 13 november 2017.
2) Härutöver omtalades jag också i lite småprat mellan Stefan Livh och programmets producet Per Dahlberg efter önskelåten.
När Tyskland ockuperade land efter land under Andra världskriget utnyttjade man systematiskt all tillgänglig information om ländernas medborgare. Det kunde gälla medlemskap i politiska partier, medlemskap i mosaiska församlingar mm.
SvaraRaderaI dagens Sverige registreras antagligen betydligt mer fakta än vi anar. När jag till exempel klagade över att mitt månadskort avseende Stockholms kollektivtrafik slutade att fungera och jag reklamerade kortet, visade det sig att alla de resor jag redan företagit med det kortet fanns registrerade både beträffande var och vid vilken tidpunkt jag påbörjat mina resor. Antagligen ska sådan information raderas efter viss tid, men vem kan kontrollera att så sker?
Man får nog kallt räkna med att allt som kan göras med hjälp av AI också blir gjort, oavsett vad lagstiftningen säger. Kommer information i orätta händer kan den utnyttjas till förfärliga ändamål.
Javisst men någonstans så får man fundera på om det finns någon större risk för illvilligt användande eller inte. Vi kan nog utgå från att när vi ockuperas kommer ockupationsmaktens intresse att rikta sig mot mer spännande
SvaraRaderasaker. Och då mot sådant som som du aldrig haft någon större vilja att dölja.
Det förekommer AI-relaterat missbruk redan nu.
SvaraRaderaEtt exempel är när Anna Lindh mördats 10 september 2003. Mördaren kunde gripas genom att man fann hans DNA som fanns lagrat på Huddinge sjukhus. Enligt lagen ska inte polisen ha rätt att ta del av DNA som lagrats av sjukvården.
Ett annat exempel är när en person sprängde sig själv till döds på Drottninggatan i Stockholm 11 december 2010. En illegal kamera i ett skyltfönster i en butik hade bilder som gjorde att attentatsmannen kunde identifieras. Butiksinnehavaren hade inte tillstånd att ha en kamera som tog bilder av personer som passerade på gatan utanför butiken.
Antagligen finns ingen som har någon anmärkning mot nyttjandet av den otillbörliga information som fanns att tillgå i dessa fall. Men var går gränsen? Den så lallade IB-affären innebar att myndigheter hade gjort illegala registreringar. Det visade sig även vara olagligt att avslöja dessa olagligheter, så Jan Guillou dömdes till ett års fängelse. I och för sig var detta något som gav honom en skjuts till en lysande karriär.
Nej jag har i sak inte något emot detta utnyttjande. Och i fall två ser jag det inte ens som ett teoretiskt missbruk. Bilderna finns där och kan då användas oavsett om butiksinnehavaren hade rätt att sätta upp kameran eller inte. Är det helt enkelt enkelt frågan om att kameran egentligen fotograferade butiken och att det som skedde på gatan kom med av en slump så har han kanske inte ens begått en förseelse. I viket fall så är det irrelevant. Anta att en inbrottstjuv skulle ertappa en hustrumördare. Bör polisen få använda sig av "otillbörlig" information i form av hans vittnesmål.
SvaraRaderaVad gäller Arnes första inlägg ytycker jag lösningen är enkel. Alla bör acceptera att när de är på näter rör de sig i en offentlighet. Ungefär som när man rör sig ute på stan. Hur många människor har inte sett dig live på dessa bussresor.