I höstas besökte jag P4 Göteborgs förmiddagsprogram tre gånger inom loppet av en månad. Därefter följde några månaders radiotystnad1 för min del, men idag var jag tillbaka i studion hos Stefan Livh; vårt samtal börjar vid pass 1:44:50 in i programmet och pågår till cirka 2:10:05.
Ämnet för dagen var AI (artificiell intelligens), och mer specifikt den AI-programvara kallad GPT-2 som i torsdags offentliggjordes av det San Francisco-baserade icke-kommersiella företaget OpenAI, vilket drogs igång 2015 med pengar från bl.a. Elon Musk, och har som uttalat mål att driva AI-utvecklingen i en riktning som gynnar mänskligheten som helhet. I huvudsak är GPT-2 ett generellt textgenereringsprogram som, givet en eller ett par korta inledningsfraser från användaren, fortsätter texten på egen hand. Dess häpnadsväckande förmåga att ansluta till genre, tonfall och sakinnehåll framgår av en rad konkreta exempel.
Lite på tvärs mot hur de tidigare brukat göra har OpenAI valt att inte släppa GPT-2 fri, av oro för hur den skulle kunna komma att användas för dåliga syften: den förefaller idealisk för massproduktion av fake news, och det är lätt att föreställa sig hur dess teknik kan kombineras med något i stil med Google Duplex för att skapa allt bedrägligare imitationer av människor. Genom att ändå offentliggöra sitt framsteg säger sig OpenAI skänka samhället åtminstone ett visst mått av förvarning och handlingsutrymme innan det troligtvis oundvikliga sker - att andra AI-utvecklare lanserar liknande program med motsvarande eller bättre prestanda. För min del tror jag att det är viktigt att inte stanna vid att diskutera vad dessa programvaror förmår göra idag. Vi bör försöka blicka lite längre än så, för det är knappast troligt att teknikutvecklingen nu hux flux skulle ha kommit till vägs ände.
Mer om GPT-2 kan läsas bland annat i Wired och The Guardian, men överlag är mediarapporteringen tunnare än väntat. I Sverige är det ännu så vitt jag kunnat finna bara Ny Teknik (och nu som sagt P4 Göteborg) som uppmärksammat genombrottet.
Fontot
1) I P4 alltså. I P1:s Vetandets värld gick det ju att höra mig den 7 januari.
Angående den avslutande meningen, om Ny Teknik och P4 Göteborg, begriper jag inte hur jag kunnat missa Linus Larsson i DN.
SvaraRadera