Sten Kaijser, den gamle klimatförnekaren

I februari 2014 skrev jag här på bloggen ett terminologiskt inlägg helt och hållet ägnat ordet klimatförnekare. Jag avhandlade en rad av dess för- och nackdelar, men landade i ståndpunkten att ordet är värdefullt att ha i sin vokabulär, och inte utan vidare kan bytas ut mot något av dess oftast föreslagna nästan-synonymer. I bloggpostens Fotnot 1 återgav jag (fritt ur minnet) ett replikskifte jag vid minst två tillfällen hade haft med före detta¹ vännen och matematikerkollegan Sten Kaijser:

OH: [bla bla bla] klimatförnekare [bla bla]

SK: Klimatförnekare är ett så urbota löjligt ord - ingen förnekar väl att det existerar ett klimat! Själv kallar jag mig klimatskeptiker.

OH: Ojdå, Sten, betyder det att du är skeptisk till att det existerar ett klimat?

Då Stens inlärningskurva i klimatrelaterade frågor även i övrigt visat sig beklämmande platt gissar jag att han än idag och med samma löjlighetargument som tidigare avvisar ordet klimatförnekare. Därför är det inte utan ett visst mått av skadeglad triumf jag noterar att han i en rubrik i gårdagens Dagens Nyheter benämns just - klimatförnekare!

Fotnot

1) Att Sten och jag sedan april 2011 inte är on speaking terms får nog till större delen skyllas på mig och min långsinthet. I grunden handlar det om att jag inte står ut med kollegor som missbrukar sina professorstitlar till att driva vetenskapsfientliga desinformationskampanjer, men den utlösande orsaken till sammanbrottet var hur Sten, då vi möttes i samband med föreningen Vetenskap och Folkbildnings årsmöte 2011 (där han dök upp för att protestera mot att 2010 års förvillarpris), vägrade ta avstånd från hans klimatförnekarkompis Ingemar Nordins då dagsaktuella och vidriga utbrott mot några av mina vänner, vilka hade kritiserat Nordins antivetenskapliga verksamhet och därför anklagades bland annat för att vara "emotionellt sjuka" och besitta ett "patologiskt hat".