AI-tema i nya numret av Respons

Alla som har anledning att intressera sig för AI-teknikens framtida samhällskonsekvenser (dvs kort sagt alla) bör läsa ett par av texterna i det nyutkomna tidskriftsnumret Respons 4/2021:

• Människan skapade AI - men kunde inte se om den var god - min recension av den aktuella antologin Teknoteologi: AI och människans villkor redigerad av Rikard Roitto och Susanne Wigorts Yngvesson.
• Verkligheten måste ha företräde - Helena Granströms recension av min bok Tänkande maskiner: Den artificiella intelligensens genombrott.

Jag skall här kort kommentera den andra av dessa. Låt mig till att börja med understryka att jag verkligen uppskattar när Helena Granström tar sig an något jag skrivit (det har hänt förr). Denna gång hade jag faktiskt på känn att en recension av Tänkande maskiner från henne nog var på gång, sedan en av hennes krönikor i P1:s Godmorgon Världen i somras bjudit på ett par vändningar som väldigt mycket lät som om inspirationen till dem hämtats i min bok. Hon är alltid påläst, och tenderar att anlägga perspektiv som skiljer sig lagom mycket från mina för att intressanta spänningar i synen på världen skall komma i dagen.

Av den nu aktuella recensionen framgår att Granström på det stora hela är positivt inställd till min bok. Men i sista stycket av recensionen blir det tydligt hur starkt provocerad hon är av ett påpekande i boken som hon återger:

När [datorspelen och de virtuella världarna] nått samma variationsrikedom som den fysiska världen inställer sig frågan på vilket sätt de skulle vara sämre.

De sista meningarna av sin recension ägnar hon åt att inskärpa värdet av den fysiska verkligheten, dock utan att lyckas peka ut någon egenskap hos denna som påvisats vara omöjlig att återskapa i en virtuell verklighet. Hon menar att min fråga

bottnar i ett grundläggande ointresse för det som kanske i slutändan visar det enda som skiljer oss från maskinerna, oavsett om de är reklamalgoritmer eller ”sociala robotar”, nämligen att vi besitter en subjektivitet grundad i kroppslig erfarenhet,

men med risk för att låta en smula gnällig vill jag här tillbakavisa hennes påstående om ”ointresse”. Min fråga grundar sig (bland annat) i att jag väldigt gärna vill förstå huruvida vårt besittande av ”en subjektivitet grundad i kroppslig erfarenhet” verkligen är något som fundamentalt skiljer oss från maskinerna, men jag tar inte för givet att så är fallet, vilket jag vill mena indikerar intresse snarare än ointresse.