Solen har gått upp om morgonen var och en av de mer än 16 000 dagar jag levat (och sägs av pålitliga källor ha gjort det med samma regelbundenhet mycket mycket längre än så), och därför räknar vi med att även i morgon bitti få uppleva en soluppgång. Om alla de tusentals svanar vi sett är vita, så räknar vi med att nästa svan som dyker upp troligtvis också kommer att vara vit. Alla tillgängliga data tyder på att plutonium-239 har en halveringstid på drygt 24 000 år, och vi räknar därför med att så kommer att vara fallet även nästa vecka.
Alla dessa resonemang är exempel på induktion. Vi använder det varje dag, i vardagsliv såväl som i vetenskap. Men är induktion en berättigad slutledningsmetod? Något riktigt tillfredsställande svar på detta grundläggande vetenskapsteoretiska problem tycks inte finnas. Det är frestande att hänvisa till att induktion har fungerat bra hittills. För att därav dra slutsatsen att det även framöver kommer att fungera bra krävs emellertid induktion, och argumentet blir därför till ett cirkelresonemang. Denna sista observation illustreras bäst med en rolig historia:1
En besättning astronauter från Jorden anländer till en jordliknande planet i omloppsbana kring stjärnan 61 Cygni A. Där finns gott om liv, inklusive ett slags gröna små män som visar sig ha intelligensgåvor gott och väl i klass med oss människor. Detta, ihop med ett gynnsamt klimat och rikliga naturtillgångar på planeten, ger cygnianerna ypperliga förutsättningar att leva i välstånd. Ändå lever de i misär, och någon avancerad teknik har de inte lyckats utveckla. Människorna förbryllas av detta, och förbryllas ännu mer när de upptäcker skälet till cygnianernas kräftgång. Tidigt i sin historia bestämde sig dessa nämligen för att anamma slutledningsprincipen antiinduktion: ju mer man observerat att ett fenomen uppträtt konsekvent i det förflutna, desto säkrare är man på att det genast kommer att förbytas i sin motsats. Sedan dess har det mesta gått snett för cygnianerna. På en direkt fråga från de mänskliga astronauterna om varför de förlitar sig på något så urbota idiotiskt som antiinduktion svarar de "Varför inte? Det har ju aldrig fungerat förut."
Fotnot
1) Att finna skämtets ursprung och upphovsman verkar svårt. Jag hörde det första gången av min gode vän Klas Markström, men det cirkulerar här och var på nätet.
Alla dessa resonemang är exempel på induktion. Vi använder det varje dag, i vardagsliv såväl som i vetenskap. Men är induktion en berättigad slutledningsmetod? Något riktigt tillfredsställande svar på detta grundläggande vetenskapsteoretiska problem tycks inte finnas. Det är frestande att hänvisa till att induktion har fungerat bra hittills. För att därav dra slutsatsen att det även framöver kommer att fungera bra krävs emellertid induktion, och argumentet blir därför till ett cirkelresonemang. Denna sista observation illustreras bäst med en rolig historia:1
En besättning astronauter från Jorden anländer till en jordliknande planet i omloppsbana kring stjärnan 61 Cygni A. Där finns gott om liv, inklusive ett slags gröna små män som visar sig ha intelligensgåvor gott och väl i klass med oss människor. Detta, ihop med ett gynnsamt klimat och rikliga naturtillgångar på planeten, ger cygnianerna ypperliga förutsättningar att leva i välstånd. Ändå lever de i misär, och någon avancerad teknik har de inte lyckats utveckla. Människorna förbryllas av detta, och förbryllas ännu mer när de upptäcker skälet till cygnianernas kräftgång. Tidigt i sin historia bestämde sig dessa nämligen för att anamma slutledningsprincipen antiinduktion: ju mer man observerat att ett fenomen uppträtt konsekvent i det förflutna, desto säkrare är man på att det genast kommer att förbytas i sin motsats. Sedan dess har det mesta gått snett för cygnianerna. På en direkt fråga från de mänskliga astronauterna om varför de förlitar sig på något så urbota idiotiskt som antiinduktion svarar de "Varför inte? Det har ju aldrig fungerat förut."
Fotnot
1) Att finna skämtets ursprung och upphovsman verkar svårt. Jag hörde det första gången av min gode vän Klas Markström, men det cirkulerar här och var på nätet.
Tack för den goa historien. Och apropå induktion tänkte jag skriva något om Kalkoner och thanksgiving och Nassim Taleb men fick se efter lite googling att du har diskuterat saken tidigare och att det finns 4 referenser till statistik och svarta svanar på era hemsidor. Där fick jag julläsningen serverad. Tack!
SvaraRadera"Där finns gott om liv, inklusive ett slags gröna små män som visar sig ha intelligensgåvor gott och väl i klass med oss människor."
SvaraRaderaFinns det verkligen flera civilisationer i Universum - som fungerar så dumt som mänsklighetens ?
Josef Boberg: Jag släpper igenom din kommentar för den här gången, men fortsättningsvis kommer jag inte att upplåta min blogg som annonsplats för allehanda snurriga och pseudovetenskapliga amatörteorier. "The Thunderbolts Project calls into question [...] countless modern scientific assumptions, [and] offers remarkably simple explanations for 'black holes', 'dark matter', the electric sun, comets that are NOT made of ice, planetary scarring and many other 'mysterious' phenomena. It proposes that much of the currently observable phenomena of deep space can be intelligently explained by already known principles of electricity. High school students get it immediately. A doctorate in higher math is not required. This extraordinary new theory also redefines ancient history, linking rock art images carved in basalt 5,000 years ago with identical images found only in Hubble photographs of deep space or in photographs of recently declassified high-energy plasma discharge experiments generated in a billion dollar lab." Etc. Jag tror jag smäller av!
SvaraRadera"Jag tror jag smäller av!"
SvaraRaderaJo... - Olle - men det hoppas jag ej skedde.
Men visst finns det mycket fortfarande om Universum - som människosläktet ej vet särskilt mycket om = nästan ingenting - eller ?
Din fina bakgrundsbild på wår "strålande jord" är ju också en tämligen outforskad företeelse - avseende hur den ser ut inuti. Såvitt jag känner till den saken - så har Wi fysiskt (genom borrning) ej varit längre ned i jordskorpan än ca två mil - och det är ju ca 600 mil till jordens centrum.
Förvisso finns det mycket som är outforskat, och vår kunskap är inom snart sagt alla områden ofullständig. Men den saken betyder inte att vad för slags barnkammarbabbel som helst kan räknas som likvärdigt med eller rentav överlägset den forskning som bedrivs vid ledande universitet och forskningsinstitut.
SvaraRaderaNäää... - Olle - det har Du ju rätt i - men det kan ju ändå finnas något i allt - som jag ser det.
SvaraRadera