Klimatförhandlingarna i Durban har gått dåligt, precis som 2010 års motsvarande möte i Cancún, och 2009 i Köpenhamn. Orsakerna är många, men om man ändå skall peka ut ett enskilt land som den värsta bromsklossen, så går det inte att komma ifrån att USA:s monumentala ointresse för klimatfrågan fortsätter att stå i vägen för arbetet med ett globalt klimatavtal.
Det amerikanska ointresset har i sin tur många orsaker. En av dem är den arrogans gentemot det vetenskapliga kunskapsläget som en väloljad industrilobby och ett mäktigt propagandamaskineri uppvisar. För den som vill försöka förstå det amerikanska klimatförnekeriet rekommenderar jag varmt boken Merchants of Doubt av Naomi Oreskes och Erik Conway från 2010. Jag recenserade entusiastiskt boken i Axess 6/2010 (vilket i påföljande nummer resulterade i ett hetlevrat meningsutbyte med en av Sveriges mest ökända klimatdebattörer). Dessförinnan hade Lars Karlsson skrivit en lika entusiastisk recension uppdelad på två ambitiösa bloggposter på Uppsalainitiativet.
Det kanske mest slående budskapet i Merchants of Doubt är hur en relativt liten grupp vetenskapsmän återkommer gång på gång, inte bara i klimatfrågan, utan de lånar ut sig till antivetenskaplig irrpropaganda på en rad andra områden. Det handlar om förnekande av sambanden mellan rökning och lungcancer, mellan industriutsläpp och surt regn, och mellan freoner och ozonhål, för att nu bara nämna några av exemplen. Den gemensamma nämnaren för dessa områden är att de handlar om de potentiellt skadliga effekterna av olika slags mänsklig verksamhet. Vad som driver dessa herrar är en intressant fråga som jag strax skall återkomma till, men jag vill först fokusera på en annan fråga:
Finns det någon svensk motsvarighet till det amerikanska vetenskapsförnekeri som Oreskes och Conway uppmärksammar? Finns det någon svensk forskare som, likt huvudpersonerna i Merchants of Doubt, går från den ena miljöfrågan till den andra i sitt förnekande av det vetenskapliga kunskapsläget?
Svaret är ja. Det finns åtminstone en svensk professor som passar så bra in i den Oreskes-Conwayska mallen att man blir rent förbluffad. Han heter Ingemar Nordin, och är professor i filosofi vid Linköpings universitet.
På senare år har Nordin mest gjort sig synlig som en av Sveriges mest framträdande klimatförnekare. På Uppsalainitiativet har vi ibland försökt punktmarkera honom, men han och hans vänner i klimatförvillarnäverket Stockholmsinitiativet är så produktiva att vi blott hinner bemöta en bråkdel av allt de häver ur sig. Förutom på tidningars debatt- och insändarsidor medverkar Nordin regelbundet på bloggen The Climate Scam.1
Hur är det då med nivån på Ingemar Nordins argumentation i klimatfrågan? Med tanke på att han är filosofiprofessor med vetenskapsteori som sin främsta specialisering hade man kanske kunnat vänta sig att den uppnådde en viss grad av sofistikering. Icke så. Jag kan av redan antydda skäl inte göra någon systematisk genomgång, utan bara exemplifiera hur han inte drar sig för den simplaste demagogi. Att han inte är främmande för att rätt och slätt rycka siffror ur luften och göra helt orimliga avläsningar av diagram har jag tidigare påpekat. Eller tag den här Nordin-kommentaren:
Det amerikanska ointresset har i sin tur många orsaker. En av dem är den arrogans gentemot det vetenskapliga kunskapsläget som en väloljad industrilobby och ett mäktigt propagandamaskineri uppvisar. För den som vill försöka förstå det amerikanska klimatförnekeriet rekommenderar jag varmt boken Merchants of Doubt av Naomi Oreskes och Erik Conway från 2010. Jag recenserade entusiastiskt boken i Axess 6/2010 (vilket i påföljande nummer resulterade i ett hetlevrat meningsutbyte med en av Sveriges mest ökända klimatdebattörer). Dessförinnan hade Lars Karlsson skrivit en lika entusiastisk recension uppdelad på två ambitiösa bloggposter på Uppsalainitiativet.
Det kanske mest slående budskapet i Merchants of Doubt är hur en relativt liten grupp vetenskapsmän återkommer gång på gång, inte bara i klimatfrågan, utan de lånar ut sig till antivetenskaplig irrpropaganda på en rad andra områden. Det handlar om förnekande av sambanden mellan rökning och lungcancer, mellan industriutsläpp och surt regn, och mellan freoner och ozonhål, för att nu bara nämna några av exemplen. Den gemensamma nämnaren för dessa områden är att de handlar om de potentiellt skadliga effekterna av olika slags mänsklig verksamhet. Vad som driver dessa herrar är en intressant fråga som jag strax skall återkomma till, men jag vill först fokusera på en annan fråga:
Finns det någon svensk motsvarighet till det amerikanska vetenskapsförnekeri som Oreskes och Conway uppmärksammar? Finns det någon svensk forskare som, likt huvudpersonerna i Merchants of Doubt, går från den ena miljöfrågan till den andra i sitt förnekande av det vetenskapliga kunskapsläget?
Svaret är ja. Det finns åtminstone en svensk professor som passar så bra in i den Oreskes-Conwayska mallen att man blir rent förbluffad. Han heter Ingemar Nordin, och är professor i filosofi vid Linköpings universitet.
På senare år har Nordin mest gjort sig synlig som en av Sveriges mest framträdande klimatförnekare. På Uppsalainitiativet har vi ibland försökt punktmarkera honom, men han och hans vänner i klimatförvillarnäverket Stockholmsinitiativet är så produktiva att vi blott hinner bemöta en bråkdel av allt de häver ur sig. Förutom på tidningars debatt- och insändarsidor medverkar Nordin regelbundet på bloggen The Climate Scam.1
Hur är det då med nivån på Ingemar Nordins argumentation i klimatfrågan? Med tanke på att han är filosofiprofessor med vetenskapsteori som sin främsta specialisering hade man kanske kunnat vänta sig att den uppnådde en viss grad av sofistikering. Icke så. Jag kan av redan antydda skäl inte göra någon systematisk genomgång, utan bara exemplifiera hur han inte drar sig för den simplaste demagogi. Att han inte är främmande för att rätt och slätt rycka siffror ur luften och göra helt orimliga avläsningar av diagram har jag tidigare påpekat. Eller tag den här Nordin-kommentaren:
- Jag tycker mig ana två försvarstrategier från de många AGW- och IPCC-troende på den här bloggen. Dels säger ni att ett par-tre kalla vintrar inte på något sätt strider mot IPCCs prognoser. Dels påstår ni att det minsann fortfarande blir varmare. Hur skall ni ha det?
"Hur skall ni ha det?" Nordin låtsas här att han, trots flera år av aktivt debatterande i klimatvetenskapliga frågor, inte förstått att skilja mellan lokalt väder och globalt klimat, och att han dessutom är helt okunnig om hur den globala uppvärmningskurvan ser ut: överlagrat en trend som gör att det decennium efter decennium obevekligt blir varmare, finns ett brus som gör att enstaka år kan slå ganska kraftigt hit eller dit. Den motsägelse som Nordin antyder finns inte.
En liknande nivå håller Nordin då han går vidare från sitt klimatförnekeri till att ifrågasätta mänsklig påverkan på ozonskiktet. I en bloggpost från förra månaden rapporterar han triumferande att någon minskning av ozonhålet över Antarktis inte kunnat konstateras sedan undertecknandet 1987 av Montrealprotokollet rörande utsläpp av ozonnedbrytande ämnen. Som signaturen Thomas (en av ytterst få ljuspunkter på The Climate Scam) påpekar så "är det inte konstigt med långlivade kemikalier som kan finnas kvar i atmosfären långt efter det att vi minskat utsläppen". Nordin svarar att "det är möjligt. Men när nödvändigheten av Montrealprotokollet diskuterades så var det ingen som sa att det skulle dröja 50 år eller så innan man skulle märka någon skillnad". Inför Thomas förklaring att "hade det inte varit för stoppet så hade CFC-halterna fortsätt stiga i atmosfären och situationen fortsatt bli värre" har Nordin inget att tillägga.
Vetenskapsförnekeri på såväl klimat- som ozonhålsområdet alltså. Något mer? Den som söker skall finna, ty det visar sig att Ingemar Nordin 1995 på DN Debatt, i strid med rådande vetenskapliga kunskapsläge, förringade hälsoeffekterna av passiv rökning.2 När sex av mina UI-kollegor tidigare i år uppmärksammade Nordins DN-artikel, blev denne (trots att de korrekt återgivit hans påståenden i artikeln - här fanns inte tillstymmelse till det slags förvrängning och falska tillvitelser som Nordin och hans SI-vänner är så förtjusta i) så arg att han alldeles tappade besinningen.3
Ingemar Nordins vetenskapsförnekeri på dessa tre områden - klimatet, ozonhålen och den passiva rökningens hälsovådliga effekter - utgör mina belägg för att han bedriver en nomadliknande vetenskapsförnekarvandring likt huvudpersonerna i Merchants of Doubt. Låt mig nu återkomma till vad dessa huvudpersoner kan ha haft för motiv för sin irrpropagandistiska verksamhet, för att sedan jämföra med Nordin. Så här lyder min kort-korta sammanfattning, i Axess-recensionen, av Oreskes och Conways analys:
En liknande nivå håller Nordin då han går vidare från sitt klimatförnekeri till att ifrågasätta mänsklig påverkan på ozonskiktet. I en bloggpost från förra månaden rapporterar han triumferande att någon minskning av ozonhålet över Antarktis inte kunnat konstateras sedan undertecknandet 1987 av Montrealprotokollet rörande utsläpp av ozonnedbrytande ämnen. Som signaturen Thomas (en av ytterst få ljuspunkter på The Climate Scam) påpekar så "är det inte konstigt med långlivade kemikalier som kan finnas kvar i atmosfären långt efter det att vi minskat utsläppen". Nordin svarar att "det är möjligt. Men när nödvändigheten av Montrealprotokollet diskuterades så var det ingen som sa att det skulle dröja 50 år eller så innan man skulle märka någon skillnad". Inför Thomas förklaring att "hade det inte varit för stoppet så hade CFC-halterna fortsätt stiga i atmosfären och situationen fortsatt bli värre" har Nordin inget att tillägga.
Vetenskapsförnekeri på såväl klimat- som ozonhålsområdet alltså. Något mer? Den som söker skall finna, ty det visar sig att Ingemar Nordin 1995 på DN Debatt, i strid med rådande vetenskapliga kunskapsläge, förringade hälsoeffekterna av passiv rökning.2 När sex av mina UI-kollegor tidigare i år uppmärksammade Nordins DN-artikel, blev denne (trots att de korrekt återgivit hans påståenden i artikeln - här fanns inte tillstymmelse till det slags förvrängning och falska tillvitelser som Nordin och hans SI-vänner är så förtjusta i) så arg att han alldeles tappade besinningen.3
Ingemar Nordins vetenskapsförnekeri på dessa tre områden - klimatet, ozonhålen och den passiva rökningens hälsovådliga effekter - utgör mina belägg för att han bedriver en nomadliknande vetenskapsförnekarvandring likt huvudpersonerna i Merchants of Doubt. Låt mig nu återkomma till vad dessa huvudpersoner kan ha haft för motiv för sin irrpropagandistiska verksamhet, för att sedan jämföra med Nordin. Så här lyder min kort-korta sammanfattning, i Axess-recensionen, av Oreskes och Conways analys:
- Vad är det då som driver huvudpersonerna i Merchants of Doubt att i strid med med det vetenskapliga evidensläget ta parti för allehanda miljöförstörande verksamhet? Jag ställde själv den frågan för några år sedan, då jag fann att den ene ledande klimatskeptikern efter den andre också engagerat sig på tobaksbolagens sida i frågan om den passiva rökningens hälsovådlighet. Jag hade då inget bättre förslag än att det handlade om personer som är beredda att säga vad som helst om blott betalningen är den rätta. Oreskes och Conway har studerat frågan mer på djupet, och erbjuder en intressantare förklaring:
Singer, Seitz, Nierenberg och Jastrow är eller var alla, liksom många av de andra figurer som passerar revy i boken, präglade av det kalla kriget, arga antikommunister och anhängare av den extrema marknadsfundamentalism enligt vilken varje statligt ingripande eller reglering är ett steg ut på det sluttande plan som vetter mot socialism och tyranni. Om detta är det ondaste onda, så behöver forskningsresultat som ser ut att föranleda reglering (som förbud mot de ozonförstörande freonerna, eller skatt på tobak eller koldioxid) förnekas.
Döm om min förvåning när jag fick se hur Nordin, några månader efter publicerandet av min recension, i princip bekräftade hur väl han faller in i den av Oreskes och Conway skisserade motivbilden:
- Corren fördömer tanken på att använda klimathotet som ett svepskäl för att införa planekonomi. Gott så. Men det alternativ man har att erbjuda är kanske inte så mycket bättre. Det borgerliga alternativet involverar "grön bokföring" och "många, små (och några större) steg – skatter, avgifter, utsläppsrättshandel, järnväg, klimatbistånd", menar man. Har Correns ledarskribenter inte hört talas om Westerbergs "de små stegens tyranni", eller Hayeks berömda bok "Vägen till träldom"?4
För skojs skull, och för den händelse att det fortfarande finns läsare som tvekar rörande Nordins politiska hemvist, vill jag avsluta med ännu ett Nordin-citat, denna gång från sajten Smedjan.com 2005:
- Det finns dårar, av slaverisystemets subtila propaganda förvirrade människor, som anser att skatt inte är stöld.
Fotnoter
1) Sedan pansarofficer Jonny Fagerström tagit över ansvaret för The Climate Scam och infört kommentarsmoderering har tonen där förbättrats något jämfört med hatstämningen på tidigare bloggägaren Maggie Thauersköld Crusells tid, men vad gäller sakinnehållet befinner sig bloggen på samma avgrundsdjupa nivå som tidigare.
2) Därtill förklarar Nordin i DN-artikeln att det pågår "en etnisk rensning av rökarna som kulturgrupp".
3) Se vidare Nordins stämpling av mina UI-vänner som sinnessjuka:
- När det gäller Uppsalainitiativet är jag mer betänksam. Här undrar jag om man inte passerat gränsen för det riktigt friska: från det genomtänkt strategiska och listiga till det mer emotionellt sjuka. De verkar rätt och slätt ha ett patologiskt hat mot alla som understår sig att tänka själva när det gäller klimatet.
4) Här är den ledare i Östgöta-Correspondenten som Nordin polemiserar emot.
Nordin skrev också i Smedjan: "Skatt är i sanning stöld; det är en stöld av livet självt."
SvaraRaderaNordins lön betalas av skattemedel. Att han inte ber polisen utreda sin förmenta brottslighet.
RaderaPekoral.
SvaraRaderaOm CO2-bluffen.
SvaraRaderaOj, Josef, det var en klimatförnekarblogg som heter duga - tack för länk!
SvaraRaderaDock tycker jag att den faller något utanför den Oreskes-Conwayska bilden, då den förefaller vara författad av en renodlad foliehatt snarare än av någon meriterad forskare som för sina marknadsfundamentalistiska böjelsers skull ägnar sig åt förvrängning av det vetenskapliga evidensläget.
"Dock tycker jag att den faller något utanför den Oreskes-Conwayska bilden, då den förefaller vara författad av en renodlad foliehatt snarare än av någon meriterad forskare som för sina marknadsfundamentalistiska böjelsers skull ägnar sig åt förvrängning av det vetenskapliga evidensläget."
SvaraRaderaSmaken är som baken delad.
Till hugade kommentatorer:
SvaraRaderaPlötsligt har det börjat strömma in kommentarer till denna bloggpost med frågor som visserligen har med klimatvetenskap att göra, men som inte mer specifikt berör det jag diskuterar i bloggopsten. Några är påtagligt snorkigt formulerade, som om kommentatorn inte vore intresserad av svaret. Jag tar mig friheten att avvisa dem alla, och hänvisar kommentatorerna enligt följande.
De som är intresserade av att få svar på sina frågor bör betänka att klimatvetenskap är ett mycket komplext område, där det kan vara bra att försöka ta ett helhetsgrepp och lära sig de viktigaste grunderna ur någon lämplig grundbok. Här finns flera vettiga böcker att börja med. För den rene nybörjaren kan Meteorologernas väderbok av Pär Holmgren och Claes Bernes rekommenderas. Klart lättlästa och bara aningen mer avancerade är The Discovery of Global Warming av Spencer Weart, och The Long Thaw av David Archer. Ytterligare ett snäpp mer avancerad, med enormt läsvärd för den som tycker sig tåla en och annan matematisk formel, är Archers Global Warming: Understanding the Forecast. För den som inte orkar läsa böcker finns ändå en del att lära sig genom att surfa runt hos oss på Uppsalainitiativet; den som undrar över något specifikt kan med fördel ta vägen om vår index-sida. För den som efter seriöst sökande ändå inte funnit svar på sina frågor rekommenderas att posta dessa i relevant tråd på UI. En möjligen ännu bättre klimatvetenskaplig folkbildningsblogg är Skeptical Science, som utöver mycket annat matnyttigt också håller sig med en lång topplista över vanliga förnekarargument och svar på dessa.
De som däremot är ointresserade av att få svar på sina frågor kan med fördel stoppa upp dessa därbak.
Olle, jag är skeptiker, men kan inte inse vad det är för relevans att koppla det till en eventuell inställning visavi tobaksbolag och andra foskningsrön. Det har liksom inte med vetenskap som rör klimat att göra och gör bara att man inser vilken form av argumentation du tar till. Man antar då givetvis att du inte har tillräckligt bra sakliga argument utan försöker med dolkstick i ryggen. Det är sådant som dels gör att diskusionen urartar samt att din sida förlorar fler och fler anhängare varje dag. För övrigt har jag alltid varit skeptisk till både tobaksbolag och socialstyrelsens inställning till kvicksilver. Jag vill inte ha svar eftersom du håller så låg nivå och tar till personangrepp utan anledning.
SvaraRaderaAnonym 21:26
SvaraRaderaTvärtemot vad du hävdar så är det, i komplicerade frågor som den om klimatet, väldigt viktigt att göra trovärdighetsbedömningar av debattörerna på området. Jag förklarar detta närmare i mitt blogginlägg Den oundgängliga trovärdighetsbedömningen: fallet Dyson på Uppsalainitiativet tidigare i år. Jag rekommenderar dig att läsa det blogginlägget, men låt mig citera följande centrala passage.
"Om vi beaktar klimatfrågans vittförgrenade komplexitet, så är det svårt att se hur vi kan klara oss utan ett visst mått av [...] auktoritetstänkande och bedömning av budbärarens trovärdighet. Å ena sidan är det uppenbart viktigt att den enskilde medborgaren är klar över vartåt det vetenskapliga evidensläget pekar i en fråga med så stora potentiella samhälleliga konsekvenser som just klimatfrågan. Å andra sidan är det fullkomligt orimligt att hoppas på att lekmannen skall behärska och förstå hela det vetenskapliga underlaget bakom slutsatsen om antropogen global uppvärmning och dess omfattning - ända ned till den kvantfysikaliska härledningen av koldioxidmolekylens absorbtions- och emissionsspektrum (för att inte tala om hur omöjligt det är, till och med för den aldrig så kvalificerade klimatforskaren, att på egen hand kontrollera riktigheten i alla de datamängder som ligger till grund för de vetenskapliga slutsatserna). Någon annan utväg finns knappast ur detta dilemma än att tillåta sig att ett visst mått av tillit till vad andra säger. Men det vore naturligtvis naivt och dåraktigt att visa denna tillit urskiljningslöst. [...]
Ett första steg kan vara att se till vem som har förankring och meritering inom vetenskapen - och då helst på relevanta områden. Detta är dock givetvis långt ifrån något ofelbart kriterium. Minst lika viktigt är därför att se efter varifrån debattörerna hämtar sina påståenden - det är en väldig skillnad på om de kommer från den peer review-granskade vetenskapliga litteraturen, jämfört med om de inte kan spåras längre än till bloggosfärens vildvuxna ekokammare. Att spåra uppgifternas ursprung kan dock vara en alltför grannlaga och tidsödande uppgift för den enskilde lekmannen att utföra själv, varför ytterligare andra kriterier kan vara viktiga. Hit hör att påminna sig vad debattören har för track record när det gäller att visa prov på exempelvis hederlighet och gott omdöme i tidigare vetenskapliga och andra sammanhang. Om personen ifråga exempelvis tagit avstånd från evolutionsbiologin till förmån för kreationismen, eller någon gång under min livstid (jag är född 1967) hävdat att någon kausal länk mellan tobaksrökning och lungcancer inte kunnat påvisas, då kan det finnas anledning att ifrågasätta dennes omdöme och iaktta extra försiktighet med att ta personen på allvar i andra naturvetenskapliga frågor."
Det sista citatet från Nordin är intressant:
SvaraRadera"Det finns dårar, av slaverisystemets subtila propaganda förvirrade människor, som anser att skatt inte är stöld."
Huruvida skatt skall räknas som stöld måste vara starkt beroende av hur man definierar stöld och skatt. I praktiken tycks det mig också bero på vilken regim som tar ut skatten, Nordkorea, Sverige under en diktatorisk kung, Sverige för ett halvsekel sedan eller Sverige av idag. Jag är inte insatt i sådan filosofi/statsvetenskap, men det tycks mig som en helt rimlig diskussion att föra och att ha olika åsikter om utan att vara politiskt extrem.
Det stora misstaget som Nordin gör är att på förhand dömma ut alla som inte håller med honom som idioter. Det är mycket frånstötande och gör
att han misslyckas helt med att få personer att intressera sig för vad han har att säga. Han talar då bara till de som redan håller med, alla andra slutar att lyssna. Det kändes säkert skönt för honom att skriva den där meningen och han fick säkert klappar på axeln av meningsfränder, men retoriskt var det ett gravt misstag.
Det misstaget är något som vi alla kan dra lärdom av tror jag. Att stämpla de som inte håller med eller inte förstår som idioter är viktigt att se upp för om man vill vara en debattör som övertygar.
Du länkar så föredömligt till källor, men jag har inte orkat läsa hela Nordins text. Den verkar handla om den svaga äganderätten i Sverige. Även det tycker jag är en intressant fråga, och skyddet av äganderätt är inte så starkt som man kanske tror i Sverige (fråga den skogsägare där någon vill starta en gruva). Men skummar man Nordins text så verkar hela framställningen belastad av överdrifter och svulstiga formuleringar. Ditt citat verkar spegla hans text väl.
Hur är det med Ingemar N. professur egentligen, är det skattepengar som betalar hans lön? Vad gör det honom till i så fall om han tycker att beskattning är stöld?
SvaraRaderaDet jag mest funderar över är nog ändå vad staten har för syfte med att ha Ingemar på lönelistan. Är meritvärdet av hans villfarelser när det gäller kopplingen mellan tobak och cancer så stort att man försörjer honom för att vara användbar i andra framtida frågor angående miljö och hälsa där man vill kunna runda vetenskapliga resultat med nån sluggerdebatt i massmedia?
Olof
SvaraRaderaBaserat på min kännedom om universitetsvärlden i allmänhet känner jag mig rättså säker på att Nordin fick sin professur, inte för sin vilseledande agitation i tobaksfrågan eller för sitt förtal av klimatforskare, utan för sina forsknings- och undervisningsmeriter i filosofiämnet.
Mellan raderna i din kommentar tycker jag mig ana uppfattningen att han borde avskedas. Det tycker inte jag. Universitetsprofessorer bör ha en mycket stark anställningstrygghet. Detta säger jag inte bara av egenintresse, utan framför allt för att om universitet skall fungera på rätt sätt så behöver de ha högt i tak och tolerera dissidenter. Att Nordin är en sällsynt ohederlig och obehaglig dissident bör inte påverka denna bedömning.
Däremot är det desto viktigare att han inte får stå oemotsagd, och att hans ohederliga debattmetoder kommer i ljuset. Min bloggpost är tänkt som ett blygsamt bidrag till det.
"Universitetsprofessorer bör ha en mycket stark anställningstrygghet. Detta säger jag inte bara av egenintresse, utan framför allt för att om universitet skall fungera på rätt sätt så behöver de ha högt i tak och tolerera dissidenter."
SvaraRaderaDet håller jag med om - med tanke på Kaliber 14 maj 2006: ”Reportaget belönat med en Guldspade 2006 ! - Beställningsjobb och köpt tystnad - är den fria forskningen hotad ?”
Fungerar det här?
SvaraRadera