Jag har nyligen läst moralfilosofen Torbjörn Tännsjös senaste bok Fatta! - En upplysningsskrift, i vilken han samlat en rad essäer där han ur moralfilosofisk synvinkel behandlar ett brett spektrum av brännande samtidsfrågor: extremism, fascism, terrorister och självmordsbombare, hederskultur, Mellanöstern-konflikten, massövervakning och yttrandefrihet. Med mera. Även om det långt ifrån är på alla punkter som jag instämmer i hans resonemang fröjdar jag mig åt att ta del av hans ovanliga kombination av oräddhet och tankeskärpa, och jag lär mig mycket av boken. Innan jag påbörjat läsningen uppfattade jag titelns "Fatta!" som ett lite gnälligt "Begrip nu vad jag säger!", men det framkommer snabbt att vad Tännsjö egentligen avser är "Låt oss begripa den andre!". I inledningskapitlet skriver han:
- Hur ofta utbrister vi inte, särskilt när vi ser någon utföra en svekfull eller våldsam handling, att vi inte begriper. Den andre, den som sviker, dödar eller lemlästar, framstår som främmande eller obegriplig, kanske galen och irrationell. Inte sällan är emellertid denna reaktion uttryck för en flyktmekanism. Vi begriper visst, men vi vill inte begripa.
För att förstå vår samtid behöver vi övervinna detta flyktbeteende och förstå även terroristen och självmordsbombaren, menar Tännsjö, och i den andan ägnar ett av sina kapitel åt Anders Behring Breivik. Kapitlet är lärorikt men kort, och då jag tycker att fallet Breivik och hans fruktansvärda terrordåd den 22 juli 2011 förtjänar att funderas mer över än vad som ryms i ett kort bokkapitel har jag även läst Åsne Seierstads En av oss: En berättelse om Norge. Boken är välskriven och välresearchad, och behandlar Breiviks uppväxt, hans vuxna liv och hans förberedelser för terrorattacken, följt av (i en detaljerad och fruktansvärt plågsam passage om hundratalet sidor) händelseförloppet i Oslo och på Utøya den 22 juli, och sedan rättegången och lite kort om Breiviks tillvaro i fängelset. Genom att Seierstad parallellt med Breiviks historia också berättar den om några av hans offer på Utøya blir boken till en bredare skildring av vår tids Norge - en skildring där jag slås mer av hur likt Sverige landet är än av de skillnader som givetvis också framkommer. Vad gäller Breiviks föreställningsvärld - sakligt framställd av Seierstad, som inte behöver fylla ut med några avståndstagande värdeord för att vi skall förstå hur främmande och grotesk hon upplever den - så finner jag den frapperande samstämmig med den motbjudande rashygieniska utläggning som jag citerade här på bloggen härom veckan. Främmande och grotesk, men ändå begriplig. Även den psykologi som drev Breivik till hans ohyggliga illdåd blir till stor del begriplig. Han verkar genom hela sitt liv ha längtat desperat efter att passa in och vinna respekt i något socialt sammanhang, men blev till följd av sin bristande känsla för det sociala spelet gång på gång utstött. Till slut sökte han något slags tröst och mening i rollen som ledarfigur och krigshjälte i en inbillad norsk och europeisk motståndsrörelse.
Både Tännsjös bok och Seierstads hör till de bästa jag läst det senaste året - Seierstads kanske också den mest omskakande - och jag rekommenderar dem varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar