En önskan om att Lennart Bengtsson lämnar KVA

Vetenskapen och det vetenskapliga tänkandet utgör oundgängliga komponenter i hanterandet av de enorma utmaningar mänskligheten står inför under det närmaste århundradet. Därför är det viktigt att vetenskapen åtnjuter allmänhetens förtroende.¹ Undersökningar visar att förtroendet här i Sverige för vetenskapen ligger på en hygglig nivå, men att en fallande tendens föreligger. Orsakerna till det senare är utan tvivel mångfacetterade, och frågan om hur trenden kan vändas är givetvis komplicerad, men det finns ett antal uppenbara saker som vetenskapssamhället bör undvika att associera sig med. En tydlig black om foten har varit det stöd som det (mer på ideologiska än på empiriska grunder) under stora delar av 1900-talet gav åt rashygieniska föreställningar och praktik. Denna mörka historia bör inte sopas under mattan, men det är samtidigt viktigt att vetenskapssamhället tydligt tar avstånd från den barbariska verksamhet som bedrevs i vetenskapens namn. Att en framstående forskare idag inför öppen ridå återfaller i rashygieniskt tänkande är givetvis mycket ovanligt, men när det väl händer är det enligt min mening mycket allvarligt. Den välmeriterade klimatforskaren Lennart Bengtsson, professor i dynamisk meteorologi och ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien (KVA), framhöll nyligen, på bloggen Anthropocene [webcite] den 5 april i år, vikten av att i utformningen av svensk migrationspolitik beakta rashygieniska aspekter:

Uppenbarligen uppgick neandertalmänniskan gradvis i homo sapiens eftersom ett litet antal neandertalgener fortfarande återfinns hos dagens moderna människor. Det behöver därför inte innebära någon dramatisk händelse som tidigare spekulerats i, utan helt enkel att de inte kunde bevara sin egenart och helt enkelt assimilerades av homo sapiens och nu finns kvar där som genetiska spillror.

Idag bevittnar vi sannolikt en analog transformation i Sverige där landets befolkning och kultur ändras i rasande takt. Redan om 25 år räknar man med att hälften av landets befolkning är utlandsfödda eller med föräldrar som utlandsfödda. Redan vid slutet av seklet kommer den svenska urbefolkningen att vara i minoritet för att sannolikt gradvis upplösas under de kommande århundradena. En liknande utveckling kommer sannolikt också att äga rum i andra europeiska länder men knappast kommer det att fortlöpa i samma rasande takt som i Sverige.

[...]

Nu kan man kanske hävda att vad vi ser är lika oundvikligt som det öde som drabbade neandertalarna eftersom en liten folkspillra på en promille av jordens befolkning i längden inte kan bevara sin egenart, med det är ändå uppseendeväckande att man avsiktligt påskyndar detta sitt kulturella självmord utan att för detta ha inhämtat sina medborgares stöd. En särskild tragik ligger i den hastighet med vilken transformationen genomdrivs då det svenska samhället omöjligt kan klara detta och snart kan komma att hamna i en svår ekonomisk och kulturell kris då omfattningen av den nuvarande invandringen är fullständigt och totalt ohållbar. Det djupt tragiska är att de ledande i samhället inte velat förstå detta utan fortsätter sitt lämmeltåg mot sitt sammanbrott och dels med en befolkning som i sin letargi inte haft kraft, förmåga och fantasi att föreställa sig vad som väntar. Det öde svenskarna kan komma att drabbas av har mycket gemensamt med neandertalarnas öde.

Som KVA-ledamot finner jag det utomordentligt genant att en annan ledamot av samma församling yttrar den här sortens mörkbruna åsikter. Men det är inte om mina personliga känslor detta handlar, utan om vetenskapens anseende. Med sina uttalanden skadar Lennart Bengtsson anseeendet hos såväl KVA (denna den kanske förnämsta vetenskapliga sammanslutningen i vårt land) som vetenskapen i stort. Jag tror och hoppas att han egentligen förstår detta, och jag önskar att han i syfte att minska skadeverkningarna av sina yttranden tar sitt ansvar och utträder ur KVA.²

Fotnoter

1) Dock helst utan att okritiska föreställningar (vilka jag ibland varnat för här på bloggen) florerar om att vetenskapen automatiskt kommer att bringa mänskligheten lycka och välgång och att alla forskningsframsteg automatiskt blir av godo.

2) Detta är inte första gången jag på denna blogg i kritiska ordalag uppmärksammar Lennart Bengtssons olika ideologiska utspel (se t.ex. mina bloggposter förra året om hans beklämmande färd ner i klimatförnekarträsket och om hans dito synpunkter av antifeministisk och invandringskritisk art) men det jag idag citerar är nog det värsta jag sett från hans penna.