söndag 31 maj 2015

Evidensbasering kontra ideologi?

Jag håller med om det mesta som 18 akademiker och intellektuella skriver om evidensbasering på DN Debatt idag, men inför rubrikens "Kunskap måste gå före ideologi och populism" och ingressens "Politiska beslut måste fattas på basis av evidens, snarare än ­populism eller ideologiskt motiverat tyckande" säger jag nej, nej, nej och åter nej! Och för tydlighets skull säger jag nej en gång till.

Ideologi och värderingar skall inte underordnas kunskap och evidens. Redan David Hume framhöll att "Reason is, and ought only to be the slave of the passions, and can never pretend to any other office than to serve and obey them", och även om detta förtjänar viss nyansering så vore det alldeles på tok att, som i de citerade DN-fraserna, kasta om rollerna helt, och göra våra värderingar till evidensens slavar.

Vad evidensbaserad kunskap kan bidra med är ledtrådar om hur vi bäst uppnår de samhälleliga mål vi föresatt oss. Men vilka är dessa mål? Detta kan ingen evidens i världen ensamt ge svar på. Innan vi vet vartåt vi skall sträva med den evidenspaserade politik som de 18 undertecknarna av DN-artikeln förespråkar, behöver vi besvara frågor som exempelvis följande:

Vilka tjänster - inom t.ex. vård, skola, omsorg och kollektivtrafik - bör komma varje samhällsmedborgare till del utan krav på motprestation, och vilka bör var och en bekosta ur egen ficka? Hur viktig är ekonomisk tillväxt i fall då den behöver vägas mot jämlik fördelning i samhället, eller mot värnandet om den biologiska miljön? Hur viktig är vår egen välfärd jämfört med kommande generationers? I vad mån är det moraliskt acceptabelt att vi förbrukar ändliga naturresurser som därmed inte kommer dessa kommande generationer till del? Är det bara människors välbefinnande som betyder något, eller även djurs? Och rentav robotars? Har naturen och våra ekosystem ett egenvärde, eller är det bara genom att komma till nytta för oss människor som de har ett värde? Bör skolan i första hand fostra våra barn till dugliga och lojala arbetare och tjänstemän, eller till engagerade samhällsmedborgare? Är det OK att medelst exempelvis genmanipulering vässa våra fysiska och kognitiva förmågor, eller är den mänskliga naturen något som vi inte på detta vis får lov att manipulera? Hur tungt väger Sveriges intressen mot resten av världens? Har vi en moralisk skyldighet att välkomna dem som flyr från krig och terror?

Och så vidare. Dessa och andra frågor behöver komma först, innan vi på basis av evidens räknar ut hur samhället bäst bör ordnas. Om de inte kommer upp på bordet är det lätt att oreflekterat landa i en ekonomistisk överideologi, där effektivitet och BNP-maximering automatiskt blir den måttstock som allt annat mäts i. Detta vore alldeles på tok, ty (för att nu bara ta ett exempel från min lista över värderingsfrågor) frågan om huruvida vi har en moralisk skyldighet att till vårt land välkomna dem som flyr från krig och terror kan inte besvaras med en ekonomisk kalkyl som visar hur lönsam denne flykting kan tänkas bli. Ingen har (mig veterligen) förklarat bättre än historikern Tony Judt, i boken Ill Fares the Land, vikten av att återuppväcka de ideologiska diskussionerna för att inte låta den ekonomistiska överideologin vinna på walk over.

Jag tror att alla (eller nästan alla) de 18 undertecknarna i DN-artikeln i huvudsak håller med mig. Jag känner några av dem personligen, och vet att de är kloka och sofistikerade tänkare som behärskar Humes lag och andra filosofiska grundiakttagelser. Och mot slutet av artikeln skriver de faktiskt följande:
    Vi uttalar oss inte om vilka mål politiken ska ha - hur till exempel frihet ska vägas mot jämlikhet, eller tillväxt mot miljöhänsyn - utan endast om vad evidensen säger angående vilka medel eller metoder man ska använda för att på ett effektivt och rimligt sätt uppnå dessa mål.

    Det innebär dock inte att dessa mål- eller värderingsfrågor är oviktiga. Tvärtom är de mycket viktiga.

Detta är kloka ord som till största delen tar udden ur de citat från titel och ingress jag inledningsvis återger. Jag gissar att titel och ingress i själva verket inte är undertecknarnas egna, utan kommer från någon redigerare på DN. Kanske gillar de inte själva valet av rubrik och ingress? De har i så fall sig själva att skylla, ty genom att inte framhålla den viktiga distinktionen mellan mål och medel förrän i något som närmast kan beskrivas som ett kort tillägg i slutet av artikeln så misslyckas de med att hitta en lagom balans och tonträff, och öppnar för tidningsredaktörers typiska grovhuggenhet och brist på nyanskänsla i formulering av rubrik och ingress.

14 kommentarer:

  1. Jag är lite associerad med detta nätverk, och hade just den synpunkten på artikeln när det diskuterades före publicering, dvs att det viktiga distinktionen i slutet borde deklareras i början. Tyvärr vad jag lite sen på bollen och artikel var vid det laget så gott som färdig. Det är synd om en taskigt vald rubrik skall tillåtas vanställa budskapet, som, som jag ser det, snarare är att det blir _enklare_ att vara ideologisk ju mer evidens som finns tillgänglig om föreslagna metoder. Det går så att säga inte att dölja sina avsikter i luddiga förslag om det finns kända tillgängliga fakta om vilka (önskade och oönskade) effekter förslaget kan tänkas leda till. Det är då som man (politiker) på förhand tvingas stå till svars för dessa effekter (och deras etiska, moraliska konsekvenser).

    SvaraRadera
  2. Arne Söderqvist31 maj 2015 kl. 19:43

    Till att börja med anser jag att DN-debatt måste bli fritt tillgänglig för alla på nätet, så länge som politiker och beslutsfattare väljer att göra sina utspel på just DN:s debattsida. Utspelen berör alla i vårt land och inte bara DN:s prenumeranter. Som det nu är, så kan man fritt läsa ett begränsat antal DN-artiklar per vecka. Antingen bör DN öppna sin debattsida för allmänheten eller också får våra makthavare välja något annat medium då de vänder sig till landets invånare.

    Jag anser att naturen har ett egenvärde och att den inte är till enbart för oss människor. Det synsättet torde härstamma från Bibeln, där människan anses stå högst av alla levande varelser, och är ett exempel på att denna skrift inte bör vara vägledande.

    Ekonomin fungerar i många fall som en religion. Man kan tex. se vad "NPM" ställt till med beträffande våra järnvägar. En detaljerad skildring av alla vansinnigheter får man om man läser Nyberg: Det stora tågrånet. Men de troende är också de som bestämmer och de är, likt andra fundamentalister, inte mottagliga för argument. Ett annat exempel är att min arbetsgivare, KTH, en gång fick för sig att det fanns pengar att tjäna om man körde en hel massa oanvända möbler till soptippen. Möblerna förvarades i ett skyddsrum. Om skyddsrummet tömdes skulle internhyran för det snurra runt i en annan bana och på vissa konton skulle det därmed se bättre ut. Många av möblerna var inte ens uppackade. Argumentet för hur man gjorde tedde sig för mig inte starkare än om man sagt att åtgärden var nödvändig, eftersom någon spått i kaffesump och kommit till samma slutsats.

    Medmänniskor som flyr för livet kan inte lämnas i sticket. Under Andra världskriget vände man de utsatta ryggen och låtsades inte se dem. Medelhavet är inte något Auschwitz, men situationen är likväl fruktansvärd. Det minsta vi kan göra är att försöka rädda flyktingarna till livet.

    SvaraRadera
  3. Detta är en mycket problematisk artikel. Evidensbaserad kunskap kunde i och för sig vara en bra utgångspunkt ifall det förelåg enighet om livets mening och vilken slags samhällsordning man strävade efter. Men tyvärr är det ju så att alla samhällen består av individer, sociala grupper, organisationer m.m. som har vitt olikartade livsprojekt, intressen, motiv och målsättningar med tillvaron. Vi är kort sagt oeniga om det mesta. Och så länge vi inte är eniga om vart vi vil hän, så är det svårt att bli eniga om medlen. Därför haltar jämförelsen med sjukvården, där målsättningarna är mycket mer likartade. De allra flesta vill ju helst vara friska, inte sjuka; de allra flesta vill leva, inte dö, och därför är det meningsfullt att basera medicinsk behandling på såkallad evidens (vilket läkare naturligtvis alltid gjort). Men i samhällen, nationer, och stater finns det inte motsvarande likartade målsättningar.

    SvaraRadera
  4. Olle: jag hade samma reaktion som du vid första läsning av artikeln, men tror också det är DN som valt att spetsa ingressen.

    Arne: DN:s "gräns" för antal läsbara artiklar per månad bygger på att de sparar en s.k. cookie i din webbläsare för att hålla räkningen. Du kan när du vill själv enkelt ta bort cookies för specifika sajter. Googla på "delete individual cookies chrome" eller "delete individual cookies firefox" beroende på vilken webbläsare du använder. Sök och ta bort alla cookies med "dn.se" i namnet.

    Thomas: även om alla i ett samhälle inte är eniga om målen så tror jag det ändå går att enas om en del krav vi ska ställa på den delmängd av medlen som vi kan, från våra olika värderingsmässiga utgångspunkter, enas kring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist1 juni 2015 kl. 21:00

      Tack för tipset om DN! Jag går genast till verket.

      Jag tycker likväl att makthavare och beslutsfattare bör hålla sig till icke kommersiella medier då de gör sina utspel. De kunde ju åtminstone publicera sig i exempelvis "Postgumman" samtidigt som de skriver i DN.

      Radera
  5. Jag håller i stort med dig Olle om att rent evidensbaserad politik blir problematisk, eftersom det precis som du säger finns etiska överväganden som är styrande.

    Samtidigt finns en risk i en polariserad evidens-kontra-ideologi diskussion. Lite som vi tidigare delat upp människan i "sinne" och "kropp" och sett dem som avskiljbara enheter. Vi inser idag att "kroppen" och "sinnet" är lika ihopflätade som hjärnans olika delar och det är bara dumt att se dem som åtskilda.

    På samma sätt flätas ideologi ihop med evidens. Ideologier förändras och formas av vår evidens, liksom evidensen färgas av den ideologi vi har. Det dummaste vi kan göra är att ha naturvetenskapiga forskare i en ringhörna som hävdar evidens före allt annat, och ideologer, teologer, samhällsvetare m fl i en annan ringhörna som vill forma ideologier utan koppling till verksamheter. Sunda ideologier kan ENDAST formas genom att koppla etik till fakta, och bra realpolitik kan ENDAST tas fram när vi har koll på vår ideologi. Tvärvetenskapen är här mycket större än sina ingående delar.

    SvaraRadera
  6. F övr, efter att ha läst igenom DN debatt-artikeln igen, så framgår det ju att de inte tycker att evidensen ska styra ideologi och överordnade mål (dock kan det finnas dem bland evidens-anhängare som tycker det):

    Från debattartikeln:
    " Vi uttalar oss inte om vilka mål politiken ska ha – hur till exempel frihet ska vägas mot jämlikhet, eller tillväxt mot miljöhänsyn – utan endast om vad evidensen säger angående vilka medel eller metoder man ska använda för att på ett effektivt och rimligt sätt uppnå dessa mål.

    Det innebär dock inte att dessa mål- eller värderingsfrågor är oviktiga. Tvärtom är de mycket viktiga."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe... när du nu har gjort dig omaket att läsa DN-artikeln ända till slut, så kanske du kan kosta på dig att göra detsamma med min bloggpost?

      Radera
  7. Kommer i sammanhanget att tänka på Förbifart Stockholm. Uppdrag granskning tog upp projektet och intervjuade trafikforskare som framhöll att gjorda studier är rätt entydiga om denna ekvation: Mer vägar = mer bilism = ökade totala utsläpp.

    Alliansregeringens företrädare ville dock inte kännas vid detta. Moderaten Per Unckel fick då frågan om han ansåg sig vara kunnigare än trafikforskarna. På detta svarade han ett ödmjukt "ja". Några brister i gjorda studier kunde han dock inte påtala.

    Själv kan jag inte se detta som något annat än kunskapsförakt. Sedan är det en annan sak att jag respekterar den som anser att förbifartens fördelar överväger nackdelarna, även om jag själv inte håller med.

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  8. De 18 undertecknarna av den i bloggposten diskuterade DN-artikeln har idag fått svar av en filosofiprofessor i Texas vid namn Martin Peterson, som levererar ett så spektakulärt stolligt och ogiltigt argument att jag inte kan låta bli att i pur skadeglädje återge det här. Denne Peterson hävdar att parallellen mellan evidensbasering i politiken och dito i sjukvården haltar, eftersom en oförnuftig åtgärd inom sjukvården kan få förödande konsekvenser för patienten, medan en oförnuftig åtgärd av en politiker inte (!!!) kan få förödande konsekvenser för väljaren. Jag upprepar: enligt Peterson kan en oförnuftig åtgärd av en politiker inte få förödande konsekvenser för väljaren. Jag hittar inte på det här. Här är ett exakt citat ur Petersons DN-replik:

    "En enskild medicinsk felbehandling kan ha förödande konsekvenser för dig, och du som patient kan i efterhand inte 'rösta bort' din doktor. Men [sic] politiker förhåller det sig lyckligtvis annorlunda."

    SvaraRadera
  9. menar han inte att skillnaden ligger i att man kan rösta bort en politiker men inte en doktor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte det, men om du har rätt är det ju i så fall precis lika vrickat. Låt oss säga att du är rysk medborgare, och röstar Vladimir Putin till makten. Låt oss vidare säga att Vladimir Putin startar ett globalt kärnvapenkrig, i vilket du dör. Då kan du inte rösta bort Vladimir Putin.

      Radera
    2. Du kan alltid begära att få träffa en annan doktor.

      Radera
  10. Kommer också att tänka på Gösta Walins inlägg på Newsmill om "klimatbluffen", se länken. Det enda han har att komma med är en lovsång till liberalismen.

    Som en läsare så träffande skriver:

    "Pinsamt lite fakta, även om jag också är skeptisk. I stället andas artikeln av en förbigången akademisk veteran, som inte tycker sig har fått gehör för sina åsikter. Han skrev "en liten bok" 1972... Big deal.. Det är 37 år sedan. Sen dess har han och andra haft goda möjligheter att föra sin forskning och sina synpunkter till torgs, och vad har de åstadkommit? Lars Bern, Khabibullo Abdusamatov m.fl. må ha en poäng i vad man säger, och de kanske t.o.m. har en poäng som invägd i diskussionen har relevans, men de måste framföra den på ett sätt som gör att de inte framstår som förbisprungna äldre lätt förgrämda män."

    http://web.archive.org/web/20130703055253/http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/08/professor-emeritus-g-sta-walin-s-skapade-sverige-klimatbluffen-redan-p-70-talet?page=1

    Krister Nässén

    SvaraRadera